Australien, strax efter slutet på första världskriget. Tom Sherbourne har nog med död och misär på sitt samvete, han söker frid och finner att det ensliga fyrvaktarjobbet på Janus Rock - med sina krav på ständiga reparationer och observationer - blir hans fristad. Vid första fastlandsbesöket på lång tid blir han förälskad i den unga Isabelle och tar med henne tillbaka till ön som sin hustru. Till en början är de lyckliga, men livet är inte lätt mot det äkta paret. Efter tre missfall är Isabelle så utom sig av sorg att när en eka flyter iland med en död man och ett levande spädbarn, då fattar hon och Tom ett livsavgörande beslut med gruvliga konsekvenser.
När jag var med på senaste bokresan låg Fyren mellan haven i några av de goodie bag-påsar som delades ut. Jag var med en gång på det klara med att jag ville ha en av dem. Det finns en inte så oansenlig skara fyrälskare i bokbloggmaffian och jag tillhör väl en av dem, så jag började läsa redan där och då den helgen.
Omslaget var jag förstås förtjust i redan innan jag öppnade boken, men där blev det nästan ännu bättre när jag såg att det i början finns en fin liten karta över Australien där Port Partageuse och Janus Rock är utpekade. Älskar också kartor i böcker! Historien grep tag redan från början och jag blev såld på miljöbeskrivningar av skummande vågor som slår mot vassa klippor, stormar som ryter eller, i sällsynta fall, ljumma vindar som fläktar öns slätter, fyrljuset som visar fartygen farleder i mörkret. Jag fann det fridsamt i att läsa om hur Tom får det hårda och outsinliga dagliga underhållet av fyren att överskugga ångesten han bär inom sig från kriget och från barndomen. Och hur han blev lyckligare när Isabelle kom in i hans liv.
När de bestämmer sig för att behålla den lilla bebisflickan, som om hon vore deras egen, så börjar molnen hopa sig. Isabelle rättfärdigar beslutet, men Tom finner det svårsmält, trots att den lilla flickan betyder allt för honom. Hans kval blir inte mindre av att finna att det finns en levande moder på fastlandet. Vad är rätt och vad är fel i en sådan situation? Det finns inga entydiga svar, även om det finns lagliga riktmärken. Som läsare känner jag med dem alla och blir fruktansvärt kluven. Det är skickligt av Stedman att skriva på ett sätt som skapar sympatier hos alla parter. Jag antar att hon också har avsett detta, att boken ska väcka känslor och få oss att ifrågasätta våra egna värderingar.
Fyren mellan haven kan vara en av de sorgligaste böcker jag har läst. Den är mycket bra, av alla skäl som nämns ovan och mer, men den andra hälften är rent chockartat ledsam. Med tanke på temat, så är det dock kanske omöjligt att avsluta detta på ett alltigenom lyckligt sätt utan att det blir sliskigt. Det kan också sägas att det är mycket korta kapitel, vilket tack och lov
delvis tar udden av det värsta, då det inte finns utrymme för utbroderande sentimentalitet. (I förbigående sagt så blev jag också lite störd på de korta styckena ibland, då jag tyckte att de staplades på varandra och fick en upprepande effekt, vilket inte drev historien framåt som man kunde tänka sig att den här tekniken bäddar för.)
Jag förstår varför Fyren har blivit en stor framgång världen över och totalt sett rekommenderar jag den absolut, men inte utan dina kleenex nära till hands.
upplagd av Mrs Book Pond #
03:17