onsdag 30 juli 2014

Where'd you go?

Bernadette är en kvinna som inte passar in. I den Seattle-förort hon är bosatt i håller hon sig på sin kant, pratar inte med de andra skolmorsorna ("gnats" - knott - som hon kallar dem) när hon lämnar dottern och är allmänt illa omtyckt. Hennes märkliga och till synes eskalerande excentriska beteendet leder till att hennes man, den mytomspunne Microsoft-gurun, också börjar fundera på om allting verkligen står rätt till, men innan de hinner få några svar så har Bernadette försvunnit spårlöst.

Maria Semple har skrivit manus till TV-serier inklusive Saturday Night Live i många år och romandebuterade för ett par år sedan med Where'd you go Bernadette. Den har något av ett kvickt och slagfärdigt manus över sig, men liknar samtidigt inte mycket annat jag läst; uppbyggd av mailkonversationer mellan Bernadette och den outsourcade indiske assistenten, mellan grannen Audrey och vännen Soo-Lin, korta passager med makens och dotterns funderingar samt tidningsurklipp. Hela boken är som ett pussel av information som läggs ihop för att förstå vad som egentligen hände när Bernadette flydde sin lovande framtid som arkitekt och bosatte sig i Seattle, vad som hände dagen då hon flydde från Seattle och vart hon i hela världen hon tog vägen?


Det är symptomatiskt att boken till så stor del är uppbyggd av skriftlig kommunikation då själva essensen i Where'd you go kretsar kring vad som händer när vi slutar prata med varandra och bara kommunicerar via mail eller lappar, med alla de felaktiga antaganden det kan leda till.

Jag gillade Where'd you go skarpt. Det tog en liten stund innan jag kom in i boken och got the hang of it så att säga, men sedan uppskattade jag att den är annorlunda, oförutsägbar (bara en sådan sak som att en del av boken utspelar sig i Antarktis) och rolig med underliggande svarta stråk. Trots den fragmentariska bilden av alla karaktärer lär läsaren känna dem förvånansvärt väl och efterhand utvecklade jag sympatier med Bernadette. Framförallt tycker jag att hon har de coolaste solglasögonen!



Kommentarer:
Nu var det väldigt längesedan jag läste den men har för mig att jag gillade - den är lagom absurd liksom :-)
 
Ja, absurd var ordet! :)
 
ni har nästan övertygat mig... ogillar mailonversationsromaner och blir så TCF:ig av "life-affirming"-blurbar : )))
men det verkar vara en riktigt somrig bok och sådana gillas!
 
Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]





<< Startsida

Arkiv

juli 2008 augusti 2008 september 2008 oktober 2008 november 2008 december 2008 januari 2009 februari 2009 mars 2009 april 2009 maj 2009 juni 2009 juli 2009 augusti 2009 september 2009 oktober 2009 november 2009 december 2009 januari 2010 februari 2010 mars 2010 april 2010 maj 2010 juni 2010 juli 2010 augusti 2010 september 2010 oktober 2010 november 2010 december 2010 januari 2011 februari 2011 mars 2011 april 2011 maj 2011 juni 2011 juli 2011 augusti 2011 september 2011 oktober 2011 november 2011 december 2011 januari 2012 februari 2012 mars 2012 april 2012 maj 2012 juni 2012 juli 2012 augusti 2012 september 2012 oktober 2012 november 2012 december 2012 januari 2013 februari 2013 mars 2013 april 2013 maj 2013 juni 2013 juli 2013 augusti 2013 september 2013 oktober 2013 november 2013 december 2013 januari 2014 februari 2014 mars 2014 april 2014 maj 2014 juni 2014 juli 2014 augusti 2014 september 2014 oktober 2014 november 2014 december 2014 januari 2015 februari 2015 mars 2015 april 2015 maj 2015 juni 2015 juli 2015 augusti 2015 september 2015 oktober 2015 november 2015 december 2015 januari 2016 februari 2016 mars 2016 april 2016 maj 2016 juni 2016 juli 2016 augusti 2016 september 2016 oktober 2016 november 2016 december 2016 januari 2017 februari 2017 april 2017 maj 2017 juni 2017 juli 2017 augusti 2017 september 2017 oktober 2017 november 2017 december 2017 januari 2018 februari 2018 mars 2018 april 2018 maj 2018 juni 2018