Nick och Helena, två kusiner, de bästa vänner. Vi möter dem på 40-talet när de båda precis står i grepp att gifta sig. Därefter görs det ett hopp fram till 1959. Nick och Helena har varsitt barn, Daisy och Ed, de möts alla upp i sommarhuset Tiger House på östkusten och det blir uppenbart att de båda och vänskapen har förändrats. Helena är drog- och alkoholberoende, manipulerad av sin charlatan till make som bara vill ha pengar från familjen och försöker få fram dem via Helena. Men Nick vägrar sälja huset och det slår in en kil mellan dem båda. 1959 är också sommaren då Ed och Daisy hittar liket från en kvinna som jobbade som hushållerska i trakten och runt denna händelse cirklar sedan boken och drar upp familjehemligheter till ytan.


Vi läste Tigrar i rött väder i bokklubben och den fick ett medelbetyg av samtliga. Vi var överens om att den var fragmentarisk och vag, vilket inte bara har att göra med att Klaussman hoppar i tiden och låter alla huvudpersonerna berätta ur sina perspektiv. Det handlar mer om att vi inte förstår vad Klaussman vill säga. Kanske också att jag blev missled av baksidestexten där boken nästan saluförs som en spänningsroman på grund av mordet, men det är den verkligen inte.

Tigrar i rött väder är mer av än stämningsroman. Någon sa att den påminde henne om Revolutionary Road. Vi upplevde att den är väldigt ångestladdad, att det finns så mycket undertryckta känslor hos karaktärerna som hotar att explodera. På grund av den tid som råder (50- och 60-tal) så är människor tyngda av plikt, konventioner och tvingas in i roller de inte alltid är skickade för. Bokklubben spekulerade i om det är därför alla genomgående dricker sådana mängder sprit, för att döva sin ångest och sin längtan efter någonting annat?

Jag tyckte om delar av Tigrar i rött väder, men hade som sagt svårt att förstå vad som ville sägas och vart den skulle ta vägen. Slutet knyter inte ihop säcken på något bra sätt och bokklubben var överens om att en redaktörsrunda till inte hade skadat.

---