Kathleen Tessaro skrev för många år sedan den ganska uppmärksammade Elegans, en roman med inslag av klassiska stilstips, som jag gillade rätt bra, men det är först nu jag har läst något mer av henne.

The Debutante börjar med att antikhandlaren Jack och konstnärinnan Cate åker till Endsleigh, ett engelskt gods där inventarierna ska värderas och avyttras. Endsleigh var systrarna Blythes hem för ett sekel sedan, två berömda skönheter som debuterade i 20-talets London. Lillasystern Diana (Baby) fick rykte om sig för sitt utsvävande leverne och försvann sedan spårlöst under andra världskriget utan att någonsin hittas igen. Men på Endsleigh finner Cate en låda i ett avstängt rum som kan innehålla ledtrådar till försvinnandet och fascinerad börjar hon nysta i mysteriet.

Ni vet hur det är ibland när man börjar på en bok som stått länge i bokhyllan och tänker "varför har jag inte läst den här tidigare!". Så var det med The Debutante. Den kom till mig i rätt tid och jag förlorade mig i en värld av engelska herresäten och 20-tal. Eller egentligen så är det nog så att nutidsdelen fångade mig mer. Jag uppskattar glidningarna tillbaka i tiden, mysteriet som sakta utvecklar sig, men jag hade lite svårt att följa med i breven från Baby Blythe, vad som egentligen händer och vem som är vem. Dock blir boken så mycket mer intressant med den här historiska bakgrunden. Jag märker att Tessaro har gjort sin research, då här finns en omsorg kring berättelsen som känns genuin (och i efterordet får man mycket riktigt veta att det finns verkliga fall som ligger som bas) och hon fångar essensen av de båda århundradenas London genom små detaljer. Det är ett väldigt elegant hantverk, som jag njuter att läsa.

I 2000-talet har Jack och Kate en avvaktande hållning mot varandra, men finner under de dagar de jobbar tillsammans att det uppstår någon slags dragning. Båda har dock ett bagage med sig i form av olyckliga kärlekshistorier som på var sitt sätt förhindrar dem från att knyta an känslomässigt. Det här blev jag mer tagen av, en vuxen kärleksskildring där inte allting är så happy ever after svart-och-vitt. Livet är krokigt, man kan finna kärleken, men också förlora den. Det viktiga är kanske att man lär sig något och blir bättre så att det förhoppningsvis går bättre nästa gång. Det finns genomgående en vemodig ton över hela The Debutante, men inte utan hopp och det är de bästa böckerna för mig. För övrigt älskar jag omslaget och gjorde ett blogginlägg om alla dessa rödklädda kvinnor på bokomslag redan 2011, här.

---