Kommer ni ihåg när jag läste The Woods av Tana French och blev h-e-l-t till mig? Jag var förstås tvungen att fortsätta med andra delen i Dublin Murder Squad-serien på direkten. 

Den tar vid inte alltför lång tid efter att In the woods slutar. Kriminalkommissarien Cassie är inte kvar på Mordroteln utan jobbar med våldsbrott mot kvinnor, hon är tillsammans med kollegan Sam. Om den före detta partnern Rob nämns mycket lite, men mellan raderna anar man ett sammanbrott, kanske transferering. 

Cassie blir uppringd av en före detta chef på Underrättelsetjänsten, som vill att hon ska inställa sig på en mordplats. När hon kommer dit och får se offret får hon en chock; kvinnan ser exakt ut som henne själv - och använder även den identitet Cassie hade när hon jobbade undercover: Lexie Madison. Mordutredningen tar en minst sagt udda vändning när Cassie blir övertalad att infiltrera det tighta gäng som kvinnan - "Lexie" - levde med i ett ståtligt mansion. Och hon ska göra det som Lexie... Frågan är om vännerna kommer falla för bluffen, om Cassie kan få fram ledtrådar tillräckligt snabbt innan hon blir avslöjad och om hon själv riskerar att hamna i fara? 

Det är förstås lite långsökt att en sådan här typ av infiltration skulle kunna genomföras. Att Cassie har exakt samma längd, vikt, kännetecken som den döda kvinnan är en sak. Men att polisen också kommer över mobilinspelningar av den riktige Lexie och hennes vänner, så att Cassie kan kunna studera hur hon pratar, rör sig och så vidare innan hon går undercover känns en aning för lyckosamt... Men ok, köper man det är det bara att njuta av åkturen sedan. 

Större delen av boken utspelar sig i herrgården efter att Cassie lyckats ta sig in i kompisgänget under falska premisser och jag älskar verkligen beskrivningen av det akademisk-bohemiska, isolerade livet de lever där med långa, rödvinstyngda middagar, läsning framför brasan, reparationer av den gamla kåken. Men samtidigt som den ovanligt förtroliga vänskapen mellan de fem kan te sig avundsvärd väcker den också frågor. Det finns någonting där under ytan som inte står helt rätt till; var någonstans är de riktiga familjerna och varför pratar ingen om sitt förflutna? Vet de mer om överfallet på Lexie än de vill göra gällande? 

Som läsare kan man aldrig riktigt slappna av. Tana Frenchs böcker är inte typiskt actiondrivna, utan det som hon gör så himla bra är att skapa en suggestiv, dunkel stämning som effektivt smyger sig på en och som påverkar mig starkt. Själva mordet är bara en komponent i både the Woods eller The likeness, runt vilken andra historier spinner, där den privata människan bakom polisen framträder och det förflutna kommer ikapp. Dessutom är den snärtiga, skarpa dialogen en stor behållning och i klass med Lehanes. Starkt.