måndag 4 januari 2016

Ritual

På en solsemester bör det följa med deckare och så åkte Ritual av Mo Hayder ner i väskan när jag packade till Mallorca, för vad passar väl bättre än att läsa om ond bråd död under solen. (Detta var alltså för över sex månader sedan, så förstår ni nu vidden av exakt hur långt jag ligger efter med mina recensioner...)

Boken inleds med att en avhuggen mänsklig hand återfinns av polisdykaren Flea Marley under ett uppdrag i Bristols hamn. Det är bara den första av flera amputerade lemmar som dyker upp och leder poliskommissarien Jack Caffery till i en undre värld, där vidskeplighet och uråldriga ritualer råder. Flea Marley blir ofrivilligt indragen, då det visar sig att hennes nära vänner verkar ha kopplingar till handel med människodelar. Vem ska hon lita på?

Jag visste att Mo Hayder skriver mer åt skräckhållet och mycket riktigt är det både rått och ondskefullt, till och med på gränsen för mig ibland. Ingenting för de vekmagade om man säger så. Hade boken bara varit uppbyggd kring de här elementen hade jag nog inte fått mersmak, men parallelhistorien med Flea Marley fängslar mig. Hon är yrkesdykare inom polisen, som sagt, och i den här första boken försöker hon få reda på vad som egentligen hände med sina föräldrar, som också var djupdykare. De försvann i det ökända Bushman's hole i Sydafrika och Flea försöker få fram upplysningar med minst sagt okonventionella metoder. Eftersom jag själv dykt på blygsam nivå fascinerar både den här historien och Flea mig.


Kommissarien Jeff Cafferey är en återkommande figur i Walking Man-serien: en hårdför polis som säkert kommer växa, men i Ritual är det primärt hans interaktion med Den vandrande mannen som sätter avtryck hos mig. Det finns ett trauma här, som bara låter sig anas, men som vi säkerligen kommer att få se mer av och det är också lovande.

Totalt sett är Ritual ingen fullträff, men det finns tillräckligt med substans kos karaktärerna för att jag absolut ska vilja läsa Hud; andra boken i serien!

(Inom parentes sagt så är jag inte förtjust i omslaget. De stilsäkra Modernista har gjort ett tveksamt val här, tycker jag, men för kommande böcker så är ordningen återställd!)



Kommentarer: Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]





<< Startsida

Arkiv

juli 2008 augusti 2008 september 2008 oktober 2008 november 2008 december 2008 januari 2009 februari 2009 mars 2009 april 2009 maj 2009 juni 2009 juli 2009 augusti 2009 september 2009 oktober 2009 november 2009 december 2009 januari 2010 februari 2010 mars 2010 april 2010 maj 2010 juni 2010 juli 2010 augusti 2010 september 2010 oktober 2010 november 2010 december 2010 januari 2011 februari 2011 mars 2011 april 2011 maj 2011 juni 2011 juli 2011 augusti 2011 september 2011 oktober 2011 november 2011 december 2011 januari 2012 februari 2012 mars 2012 april 2012 maj 2012 juni 2012 juli 2012 augusti 2012 september 2012 oktober 2012 november 2012 december 2012 januari 2013 februari 2013 mars 2013 april 2013 maj 2013 juni 2013 juli 2013 augusti 2013 september 2013 oktober 2013 november 2013 december 2013 januari 2014 februari 2014 mars 2014 april 2014 maj 2014 juni 2014 juli 2014 augusti 2014 september 2014 oktober 2014 november 2014 december 2014 januari 2015 februari 2015 mars 2015 april 2015 maj 2015 juni 2015 juli 2015 augusti 2015 september 2015 oktober 2015 november 2015 december 2015 januari 2016 februari 2016 mars 2016 april 2016 maj 2016 juni 2016 juli 2016 augusti 2016 september 2016 oktober 2016 november 2016 december 2016 januari 2017 februari 2017 april 2017 maj 2017 juni 2017 juli 2017 augusti 2017 september 2017 oktober 2017 november 2017 december 2017 januari 2018 februari 2018 mars 2018 april 2018 maj 2018 juni 2018