lördag 23 april 2016

Out of season

Ja, här kommer ännu en bok i fel årstid: The winter folly recenseras i april. Min backlogg med lästa, orecenserade böcker sätter uppenbarligen årstiderna ur spel...


När Delila träffar John, godsägaren till Fort Stirling, så faller hon pladask och ett tu tre har hon lämnat London, ett toppjobb och vänner bakom sig för att bli fru Stirling. Delilas bild av att hon ska kunna göra godset till sitt arbete i stället; inreda, låna ut det till filmvisningar och jippon, visar sig snart falla platt då John är mycket ovillig att göra några som helst förändringar eller hyra ut ägorna.

Dessutom vilar det en dyster stämning över hela huset och som också verkar färga av sig på John, då han med jämna mellanrum blir introvert och fåordig. Delila försöker få honom att dela sina grubblerier med henne, men utan framgång.

Så en dag kommer hon över en kista med gamla kläder som uppenbarligen tillhört hans mor, om vilken han inte pratar alls. Därifrån börjar Delila pussla ihop ledtrådar för att förstå vad som hänt modern. Att börja riva upp hemligheter ur det förflutna är emellertid inte något man gör obemärkt eller utan risk...

Detta är en bok med ännu ett omslag där en kvinna i röda kläder rör sig bort ur bilden; det har gjorts några sådana nu, men jag är svag för dem alla, trots allt. Det snöar på bilden, men The Winter Folly är ändå en ganska konstig titel, då boken egentligen mestadels utspelar sig under sommartid i England. Det beskrivs som att det är varmt (kan det verkligen vara möjligt ;)) och vackert och det får mig att längta dit.

Boken berättas ur två olika perspektiv: Delialas i nutid och Alexandras på 60-talet, där de två historierna sakta närmar sig varandra samtidigt som den annalkande katastrofen och när den kommer så måste jag sluta läsa ett tag; det är alltför hemskt. Generellt så är dock The Winter Folly lättläst om än inte helt lättsmält i vissa partier. Jag kan avslöja så pass att slutet är betydligt ljusare än vad jag kunnat hoppas på i alla fall.

En sak jag inte tycker om är sättet på vilket Delila ger upp hela sitt liv för John; hans humör styr deras förhållande och det känns osunt och gör mig obehaglig till mods.

På det stora hela ändå godkänd underhållning.



Kommentarer: Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]





<< Startsida

Arkiv

juli 2008 augusti 2008 september 2008 oktober 2008 november 2008 december 2008 januari 2009 februari 2009 mars 2009 april 2009 maj 2009 juni 2009 juli 2009 augusti 2009 september 2009 oktober 2009 november 2009 december 2009 januari 2010 februari 2010 mars 2010 april 2010 maj 2010 juni 2010 juli 2010 augusti 2010 september 2010 oktober 2010 november 2010 december 2010 januari 2011 februari 2011 mars 2011 april 2011 maj 2011 juni 2011 juli 2011 augusti 2011 september 2011 oktober 2011 november 2011 december 2011 januari 2012 februari 2012 mars 2012 april 2012 maj 2012 juni 2012 juli 2012 augusti 2012 september 2012 oktober 2012 november 2012 december 2012 januari 2013 februari 2013 mars 2013 april 2013 maj 2013 juni 2013 juli 2013 augusti 2013 september 2013 oktober 2013 november 2013 december 2013 januari 2014 februari 2014 mars 2014 april 2014 maj 2014 juni 2014 juli 2014 augusti 2014 september 2014 oktober 2014 november 2014 december 2014 januari 2015 februari 2015 mars 2015 april 2015 maj 2015 juni 2015 juli 2015 augusti 2015 september 2015 oktober 2015 november 2015 december 2015 januari 2016 februari 2016 mars 2016 april 2016 maj 2016 juni 2016 juli 2016 augusti 2016 september 2016 oktober 2016 november 2016 december 2016 januari 2017 februari 2017 april 2017