Ja, här kommer ännu en bok i fel årstid: The winter folly recenseras i april. Min backlogg med lästa, orecenserade böcker sätter uppenbarligen årstiderna ur spel...


När Delila träffar John, godsägaren till Fort Stirling, så faller hon pladask och ett tu tre har hon lämnat London, ett toppjobb och vänner bakom sig för att bli fru Stirling. Delilas bild av att hon ska kunna göra godset till sitt arbete i stället; inreda, låna ut det till filmvisningar och jippon, visar sig snart falla platt då John är mycket ovillig att göra några som helst förändringar eller hyra ut ägorna.

Dessutom vilar det en dyster stämning över hela huset och som också verkar färga av sig på John, då han med jämna mellanrum blir introvert och fåordig. Delila försöker få honom att dela sina grubblerier med henne, men utan framgång.

Så en dag kommer hon över en kista med gamla kläder som uppenbarligen tillhört hans mor, om vilken han inte pratar alls. Därifrån börjar Delila pussla ihop ledtrådar för att förstå vad som hänt modern. Att börja riva upp hemligheter ur det förflutna är emellertid inte något man gör obemärkt eller utan risk...

Detta är en bok med ännu ett omslag där en kvinna i röda kläder rör sig bort ur bilden; det har gjorts några sådana nu, men jag är svag för dem alla, trots allt. Det snöar på bilden, men The Winter Folly är ändå en ganska konstig titel, då boken egentligen mestadels utspelar sig under sommartid i England. Det beskrivs som att det är varmt (kan det verkligen vara möjligt ;)) och vackert och det får mig att längta dit.

Boken berättas ur två olika perspektiv: Delialas i nutid och Alexandras på 60-talet, där de två historierna sakta närmar sig varandra samtidigt som den annalkande katastrofen och när den kommer så måste jag sluta läsa ett tag; det är alltför hemskt. Generellt så är dock The Winter Folly lättläst om än inte helt lättsmält i vissa partier. Jag kan avslöja så pass att slutet är betydligt ljusare än vad jag kunnat hoppas på i alla fall.

En sak jag inte tycker om är sättet på vilket Delila ger upp hela sitt liv för John; hans humör styr deras förhållande och det känns osunt och gör mig obehaglig till mods.

På det stora hela ändå godkänd underhållning.

---