fredag 5 januari 2018

Den glittrande, rivande, piskande snön

Det är slutet av 1800-talet, Allen Forrester har av armén fått uppdraget att tillsammans med litet team utforska de okända delarna av den långa Wolverinefloden i Alaska. Det är ett riskfyllt projekt, då de ger sig av mitt i vintern och riskerar köld, svält, islossning, björnattacker och till det kommer de (aggressiva?) indianstammar som lever längs med floden.

Allen lämnar sin nyblivna, hustru Sophie bakom sig, gravid med deras första barn. På var sitt håll skriver de dagbok. Vedermödorna och utmaningarna skiljer sig åt i sin karaktär, men båda kämpar på sitt sätt. Och båda får besök av den mystiska svarta korpen…


Jag gillar uppbyggnaden och kontrasterna i Mot den glittrande snön vid världens ände (To the bright edge of the world på engelska; är inte helt förtjust i den svenska titelöversättningen), skiftena mellan Allen och Sophies dagböcker, mellan nutid och dåtid, de faktamässiga inslagen i form av enstaka fotografier och tidningsnotiser blandat med oförklarliga fenomen. Ivey jobbar här lite på samma sätt som i sin förra bok Snöbarnet och kryddar romanen med sägen och övernaturliga inslag, t.ex. att en indiankvinna gifter sig med en utter, ett barn föds ur en gran, ett sjöodjur försöker dra ner båtar i floden.

Och jag gillar hur den storslagna och karga Alaskanaturen och djuren inte bara bildar fond utan har en väsentlig del i handlingen. Fåglar är ett genomgående tema; kvinnor som sägs förvandlas till gäss, Sophies fotointresse där hon ägnar timmar åt att få till den perfekta bilden på en kolibri och i stället för en räv (Snöbarnet) en återkommande, olycksbringande korp.

Jag läste Iveys förra roman Snöbarnet för några år sedan och det var en magisk upplevelse, som jag fortfarande bär med mig; jag märker att det är svårt att inte jämföra. Den glittrande snön har sin beskärda del av mystik, drama, vältecknade karaktärer (och snö!) och den står för sig själv som en utomordentligt bra bok med alla de förtjänster jag nämnt. I skuggan av debuten bleknar den dock en smula. Har man inte läst Ivey alls, så börjar man med fördel med Den glittrande snön, för det blir bara bättre!

Tack till Bazar Förlag för rec-ex!



Kommentarer:
Denna bok är näst på tur att läsa hos mig.
 
Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]





<< Startsida

Arkiv

juli 2008 augusti 2008 september 2008 oktober 2008 november 2008 december 2008 januari 2009 februari 2009 mars 2009 april 2009 maj 2009 juni 2009 juli 2009 augusti 2009 september 2009 oktober 2009 november 2009 december 2009 januari 2010 februari 2010 mars 2010 april 2010 maj 2010 juni 2010 juli 2010 augusti 2010 september 2010 oktober 2010 november 2010 december 2010 januari 2011 februari 2011 mars 2011 april 2011 maj 2011 juni 2011 juli 2011 augusti 2011 september 2011 oktober 2011 november 2011 december 2011 januari 2012 februari 2012 mars 2012 april 2012 maj 2012 juni 2012 juli 2012 augusti 2012 september 2012 oktober 2012 november 2012 december 2012 januari 2013 februari 2013 mars 2013 april 2013 maj 2013 juni 2013 juli 2013 augusti 2013 september 2013 oktober 2013 november 2013 december 2013 januari 2014 februari 2014 mars 2014 april 2014 maj 2014 juni 2014 juli 2014 augusti 2014 september 2014 oktober 2014 november 2014 december 2014 januari 2015 februari 2015 mars 2015 april 2015 maj 2015 juni 2015 juli 2015 augusti 2015 september 2015 oktober 2015 november 2015 december 2015 januari 2016 februari 2016 mars 2016 april 2016 maj 2016 juni 2016 juli 2016 augusti 2016 september 2016 oktober 2016 november 2016 december 2016 januari 2017 februari 2017 april 2017 maj 2017 juni 2017 juli 2017 augusti 2017 september 2017 oktober 2017 november 2017 december 2017 januari 2018 februari 2018 mars 2018 april 2018 maj 2018 juni 2018