söndag 14 september 2008

London day two

Dag två började också tidigt med en gemensam kontinental/brittisk frukost. Kurt & co skulle inte samlas och börja jobba förrän elva denna dag, så han följde med oss en sväng ut på stan. Vi styrde våra fötter, vagn och barn mot Covent Garden och Leicester Square. Det är en smula underligt att se denna del av staden i arla morgonstund då det är relativt folktomt och stängt, när det annars sjuder av liv i dessa nöjeskvarter. Ett av våra stamhak från den numera preskriberade au pair-tiden, the Nag's head, står fortfarande kvar och hyser säkert nya fnittriga nittonåringar.

Vi tog också en sväng uppför Shaftsbury Avenue och Palace theatre där Monthy Pythons musikal Spamalot spelas för fullt. Vår svenska stjärna Nina Söderqvist stod med som andra namn på affischen. Det var lite coolt. Det hade varit enormt roligt att få se den, men det får bli någon annan gång när vi inte har Barney B med oss.

Sedan skiljdes Kurt och jag åt och jag stod och hängde på låset till National Portrait Gallery där jag aldrig varit förut. Bestämde mig snabbt för att lägga fokus på samtida porträtt och såg bland annat en videosnutt med en sovande David Beckham. Rätt surrealistiskt.

Det blev dags för Soffans lunch så då gick jag ett stenkast bort till det större National Gallery och prövade min lycka efter microvågsugn i fik/restaurang. Det hade de förstås inte... Det fick bli gröt - igen. När det var uppätet och klart kom vi lagom i tid till en guidad visning inne på muséet som var jätteintressant och bra. Sophie var ett riktigt Propaganda-kind och satt som ett ljus när guiden berättade om de olika tavlorna. Det är ju skönt att hon väljer sina tillfällen ;-) Halvvägs in i visningen blev hon trött och jag lade henne att sova tillsammans med snuttefilten Herr Lejon, men när vi kom ner till receptionen igen inser jag att han (Herr Lejon alltså) försvunnit någonstans mellan Thomas Gainsborough och de franska impressionisterna. Full panik där vakter och andra involverades i jakten på den förvunna juvelen. Efter nerviga tio minuter kom han tillrätta igen och fick därefter sitta fastspänd i selen tillsammans med Sophie. Vilket drama...

Från Trafalgar Square gick jag sedan via Oxford Street mot Hyde Park och Kensington Gardens. Jag handlade på mig tre böcker till och inköpen kändes lite mer vågade den här gången:

Second Glance av Jodi Picoult - har inte läst något av Picoult tidigare, ska bli roligt med en ny bekantskap

The duchess av Amanda Foreman - bok som det precis gjorts storfilm på med Keira Knightley i huvudrollen

The art thief av Noah Charney - vet ingenting om den här, men det kan vara jätteskönt att börja läsa någonting utan några som helst förutfattade meningar.

Picknick blev det vid Princess Diana's Memorial Fountain under en härligt gassande sol. Inga micros i sikte förstås, så Sophie fick nöja sig med kall Biff Stroganoff som hon förstås tyckte var asäckligt, men what to do? När vi kom fram till Kensington Palace och orangeriet de numera har flott restaurang i fick hon lite extra banan att tugga på medan jag beställde in afternoon tea med alla tillbehör. Det var så ljuvligt gott för både öga och mage att jag kunnat sitta där hela eftermiddagen. Men klockan gick och jag ville hinna göra ett besök inne på Kensington Palace också. Det var knappt värt pengarna och det bestående intrycket var att det var ett ruggigt mörkt och oinspirerande hem för vem det än månde vara. Fast den privata delen kanske var trevligare, vem vet.

Väl tillbaka på hotellet med grymt ömmande fötter så avslutade vi kvällen på en enkel restaurang innan det var dags att packa och göra allt i ordning inför den tidiga avfärden. Sammanfattningsvis hann jag precis allt jag ville göra för den här gången och London var lika underbart som alltid. Jag längtar redan tillbaka.



Kommentarer:
Wow, du/ni verkar ju ha hunnit med imponerande mycket! London är härlligt, hade lyxen att få tillbringa en vecka där i mars, och vill definitivt tillbaka ASAP!
 
En vecka är verkligen lyx! Härligt. Det känns som att det är väldigt, väldigt svårt att ha tråkigt i London. Så jag hade minimalt med lust att lämna stan och börja jobba igen. Men plikten kallade och kontot började sina, så det kanske var lika bra. 'til next time.
 
Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]





<< Startsida

Arkiv

juli 2008 augusti 2008 september 2008 oktober 2008 november 2008 december 2008 januari 2009 februari 2009 mars 2009 april 2009 maj 2009 juni 2009 juli 2009 augusti 2009 september 2009 oktober 2009 november 2009 december 2009 januari 2010 februari 2010 mars 2010 april 2010 maj 2010 juni 2010 juli 2010 augusti 2010 september 2010 oktober 2010 november 2010 december 2010 januari 2011 februari 2011 mars 2011 april 2011 maj 2011 juni 2011 juli 2011 augusti 2011 september 2011 oktober 2011 november 2011 december 2011 januari 2012 februari 2012 mars 2012 april 2012 maj 2012 juni 2012 juli 2012 augusti 2012 september 2012 oktober 2012 november 2012 december 2012 januari 2013 februari 2013 mars 2013 april 2013 maj 2013 juni 2013 juli 2013 augusti 2013 september 2013 oktober 2013 november 2013 december 2013 januari 2014 februari 2014 mars 2014 april 2014 maj 2014 juni 2014 juli 2014 augusti 2014 september 2014 oktober 2014 november 2014 december 2014 januari 2015 februari 2015 mars 2015 april 2015 maj 2015 juni 2015 juli 2015 augusti 2015 september 2015 oktober 2015 november 2015 december 2015 januari 2016 februari 2016 mars 2016 april 2016 maj 2016 juni 2016 juli 2016 augusti 2016 september 2016 oktober 2016 november 2016 december 2016 januari 2017 februari 2017 april 2017 maj 2017 juni 2017 juli 2017 augusti 2017 september 2017 oktober 2017 november 2017 december 2017 januari 2018 februari 2018 mars 2018 april 2018 maj 2018 juni 2018