Repetitionen kretsar kring den skandal och ryktesspridning som uppstår när High school-flickan Victoria ertappas med en av sina lärare. Lillasystern Isolde får plötsligt oönskad uppmärksamhet och pratar av sig hos sin saxofonlärarinna, som har en märklig förmåga att få sina elever att lätta sitt hjärta.

Parallellt får man följa Stanley som precis har kommit in på teaterhögskolan och kämpar med att försöka stå ut från mängden. En dag springer han på Isolde och de börjar data, detta samtidigt som hans årskurs väljer att använda lärare-elev-skandalen på Abbey Grange-skolan som inspiration för sin avslutningsföreställning. Det är som upplagt för ett drama.

Om du ska läsa en udda fågel till bok i år, så är den här uppmärksammade debutromanen definitivt en kandidat. Den liknar ingenting annat och leker katt och råtta med läsaren; vad är verkligt och vad är teater? Perspektiven ändrar sig hela tiden från ett inifrån betraktande till ett åskådarperspektiv och precis när man tror man fått grepp om historien så kommer det någon detalj som ställer allt på ända.

Det är vad jag skulle kalla en "lökbok" (jämför Illusionisten), uppbyggd i flera lager som man måste skala av för att komma fram till själva kärnan. Som någon sa, så skulle nog en andra läsning vara intressant för då skulle man säkert göra nya upptäckter. Jag har t.ex. fortfarande inte förstått saxofoneleven Bridgets roll och slutet är minst sagt kryptiskt.

Catton har ett underbart, smart och modernt språk som dryper av ironi och svärta, men boken tycker jag som helhet är lite oengagerande. Kanske är det för att man får den distinkta föreställningskänslan som gör att det inte känns "på riktigt". Men den är helt klart annorlunda som sagt och en perfekt bokcirkelbok!