fredag 15 april 2011

Repetition pågår

När jag var på Prosa & Marmelad-eventet på Wahlström & Widstrand för ett par veckor sedan diskuterade vi den helt nyutgivna boken Repetitionen av debutanten Eleanor Catton. Det är en märklig roman, som har många vinklingar och gav upphov till fina diskussioner.

Repetitionen kretsar kring den skandal och ryktesspridning som uppstår när High school-flickan Victoria ertappas med en av sina lärare. Lillasystern Isolde får plötsligt oönskad uppmärksamhet och pratar av sig hos sin saxofonlärarinna, som har en märklig förmåga att få sina elever att lätta sitt hjärta.

Parallellt får man följa Stanley som precis har kommit in på teaterhögskolan och kämpar med att försöka stå ut från mängden. En dag springer han på Isolde och de börjar data, detta samtidigt som hans årskurs väljer att använda lärare-elev-skandalen på Abbey Grange-skolan som inspiration för sin avslutningsföreställning. Det är som upplagt för ett drama.

Om du ska läsa en udda fågel till bok i år, så är den här uppmärksammade debutromanen definitivt en kandidat. Den liknar ingenting annat och leker katt och råtta med läsaren; vad är verkligt och vad är teater? Perspektiven ändrar sig hela tiden från ett inifrån betraktande till ett åskådarperspektiv och precis när man tror man fått grepp om historien så kommer det någon detalj som ställer allt på ända.

Det är vad jag skulle kalla en "lökbok" (jämför Illusionisten), uppbyggd i flera lager som man måste skala av för att komma fram till själva kärnan. Som någon sa, så skulle nog en andra läsning vara intressant för då skulle man säkert göra nya upptäckter. Jag har t.ex. fortfarande inte förstått saxofoneleven Bridgets roll och slutet är minst sagt kryptiskt.

Catton har ett underbart, smart och modernt språk som dryper av ironi och svärta, men boken tycker jag som helhet är lite oengagerande. Kanske är det för att man får den distinkta föreställningskänslan som gör att det inte känns "på riktigt". Men den är helt klart annorlunda som sagt och en perfekt bokcirkelbok!



Kommentarer:
Är det lite Murakami över den här boken? Låter så med tanke på "lök" och att man inte riktigt vet om det är dröm (teater) eller verklighet.
 
Nja, det skulle jag nog inte säga. Den är lite klurig, men I repetitionen finns ingenting surrealistiskt och övernaturligt på samma sätt som i Murakami.
 
Ah, det later intressant! Jag gillar ditt uttryck "lokbok", pa pricken!

Ser fram emot tillfalle nar jag kan anvanda det sjalv!
 
Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]





<< Startsida

Arkiv

juli 2008 augusti 2008 september 2008 oktober 2008 november 2008 december 2008 januari 2009 februari 2009 mars 2009 april 2009 maj 2009 juni 2009 juli 2009 augusti 2009 september 2009 oktober 2009 november 2009 december 2009 januari 2010 februari 2010 mars 2010 april 2010 maj 2010 juni 2010 juli 2010 augusti 2010 september 2010 oktober 2010 november 2010 december 2010 januari 2011 februari 2011 mars 2011 april 2011 maj 2011 juni 2011 juli 2011 augusti 2011 september 2011 oktober 2011 november 2011 december 2011 januari 2012 februari 2012 mars 2012 april 2012 maj 2012 juni 2012 juli 2012 augusti 2012 september 2012 oktober 2012 november 2012 december 2012 januari 2013 februari 2013 mars 2013 april 2013 maj 2013 juni 2013 juli 2013 augusti 2013 september 2013 oktober 2013 november 2013 december 2013 januari 2014 februari 2014 mars 2014 april 2014 maj 2014 juni 2014 juli 2014 augusti 2014 september 2014 oktober 2014 november 2014 december 2014 januari 2015 februari 2015 mars 2015 april 2015 maj 2015 juni 2015 juli 2015 augusti 2015 september 2015 oktober 2015 november 2015 december 2015 januari 2016 februari 2016 mars 2016 april 2016 maj 2016 juni 2016 juli 2016 augusti 2016 september 2016 oktober 2016 november 2016 december 2016 januari 2017 februari 2017 april 2017 maj 2017 juni 2017 juli 2017 augusti 2017 september 2017 oktober 2017 november 2017 december 2017 januari 2018 februari 2018 mars 2018 april 2018 maj 2018 juni 2018