Dilsa Demirbag-Sten är kurd, född i Turkiet, men kom till Sverige 6 år gammal. När hon själv fick barn börjar hon fundera på sitt ursprung och gjorde många resor tillbaka till hemlandet för att prata med kvarlevande släktingar. De berättade om svunna tider av nomadliv och boskapsskötsel, ett hårt liv utan moderna bekvämligheter genomsyrat av strikt moral och patriarkala hierarkier, där kvinnor, barn och djur for mest illa.

Boken fick ett blandat betyg mellan 2 - 4 av oss. Ett par medlemmar irriterade sig på att språket kändes simpelt och att det var en konstig blandning av reportage och skönlitteratur. Själv noterade jag mest att det märks att Demirbag-Sten är journalist till yrket, då hon uttrycker sig kort och kärnfullt.

Boken börjar med berättelsen om hur Dilsas mamma, då 25 år gammal, åkte själv med sina fyra barn från Turkiet till Sverige. Att en bok kan tolkas på olika sätt bevisas av att syster nästan gav upp boken redan där pga låg nivå på språket, medan jag upplevde detta som en av de starkaste inledningar jag läst. Jag rördes av utsattheten hos denna kvinna som bara talade kurdiska, inte hade några pengar att köpa mat för och måste förlita sig på främlingar.

Men detta är bara första kapitlet av många som skakar om. Historierna om stammen är vittnesmål om fattigdom, rutten hederskultur, våld och intolerans. Det är så vi (västerlänningar) ser på det i alla fall. Mina tankar går ständigt till Fadime och Pela när jag läser.

Samtidigt blir det väldigt tydligt för mig att denna extrema sociala kontroll inte handlar om religion utan om rädsla för förändring - och okunskap.

Stamtavlor är ingen uttalad debattbok, vare sig om kurd- eller jämställdhetsfrågan, men det är klart att det är omöjligt att låta bli att reflektera över detta när man läser. Men det är också en bok om barndomens ljusa minnen, kärleken till mormor och det viktiga i att känna till sina rötter - oavsett vad man tycker om dem.

Det som är så bra med bokklubben är att vi ibland väljer böcker utanför min bekvämlighetszon som jag aldrig skulle lyft annars. Stamtavlor var en sådan. Det är en bok som rörde och upprörde, men som jag är glad att jag har läst.

Dilsa Demirbag-Sten har också skrivit boken Fosterland som även den handlar om hennes ursprung.