onsdag 26 oktober 2011

The sense of an ending

The Man Booker Prize har precis delats ut och gick i år till Julian Barnes och The sense of an ending, som jag lägligt nog precis köpt och läst ut. Ni bevittnar nu något unikt, för det tillhör definitivt undantagen att jag råkar vara först med boknyheter!

Anthony - Tony - är i 60-årsåldern. Han är en man som inte gjort så mycket väsen av sig, som bara flyter med. Så får han ett brev från en advokatbyrå; modern till en av hans gamla flickvänner, Veronica, har avlidit. Av någon anledning testamenterar hon 500 pund till honom samt dagboken från en av hans collegevänner, Adrian. Tony är förbluffad. Det har gått 40 år sedan han hade någon kontakt med Adrian; denne tog livet av sig strax efter att de hade slutat college. Och varför har mamman till Veronica hans dagbok? Tony söker upp Veronica för att få svar, men kan man någonsin förbereda sig på livets vändningar?

The sense of an ending är bara 150 sidor lång, men det tar banne mig en stund att läsa den. Att den är tunn och att händelser berättas med en lite - vad ska jag säga - trivialiserande eller neutral ton gör att man först tror att den ska vara enkel, men jag tycker tvärtom att den är lite svårtillgänglig på ett obestämbart sätt. (kanske hade jag svårt att komma in i den pga att jag läste på tåget hem från jobbet sena eftermiddagar då jag är som tröttast).

Bekymmerslösheten från internatskoltiden (akaporr-feeling), filosofiska resonemang ("That's philosophically self-evident") ersätts allteftersom av ansamlande skuggor, med startskott vid uppbrottet från Veronica och Adrians död. Det sägs inte vad detta har för betydelse för berättelsen, men man känner att det finns någonting mer därunder, en nyckel till något vi ännu inte kan se. Sakta avslöjas gåtan och det är faktiskt så jag flämtar till lite när jag förstår. Slutet hade jag inte kunnat förutspå, vilket alltid är något som uppskattas!

The sense of an ending uppfattar jag också som en betraktelse över medelåldern eller kanske rentav ålderdomen, hur vi stagnerar i det vi tror oss vara. För mig, som snart själv har passerat 40-årsstrecket, var det lite deprimerande läsning; det finns onekligen saker som jag med stor sannolikhet aldrig kommer att göra (mer).



Kommentarer:
vet du, jag ahde också tänkt läsa den här innan. Aka-porren och ja, storyn överlag kändes som att den borde passa mig. Blev inte mindre sugen när han fick Bookerpriset heller, fast nu tror jag att jag kanske väntar tills en kommer på svenska.. Tung, trots sina få sidor, och lite deprimerande låter inte som det passar helt rätt i tiden.. Det är ju för 17 snart november, det orkar vi inte nu!
 
Intriguing! Jag tycker att det här låter jätteintressant. Sambon gillar Barnes, så kanske vore en lämplig födelsedagspresent (så kan jag också läsa den, hehe). Jag måste ju uppmuntra hans icke-databoks-läsande. Kul att läsa vad du tyckte.
 
Alltså, jag tror den mest är deprimerande om man har en 40-årskris i antågande ;)

Storyn har helt klart någonting lockande, men visst, i grund och botten är den tragisk. Att jag upplevde boken som lite svår att komma in i tror jag mycket har att göra med tidpunkten på dagen när jag läste den (dvs tågresorna på em då jag bara somnar).

Barnes eller annat läsande bör definitivt uppmuntras. Fick precis mail från Adlibris att de säljer den för 135 spänn, inga pengar alls ju!
 
Håller med Bokomaten, jag väntar nog till den svenska upplagan kommer. Borde ju inte dröja så länge, tycker jag! Vi pratade om det idag på min bokcirkel på jobbet. Vi hade läst varsin bok av J C Oates idag och konstaterade allihop att hennes böcker nog ska läsas i längre sjok och inte för lite i taget. Då får man inte den rätta känslan och tappar lätt bort sig. Kanske stämmer in på Julian Barnes också?
 
Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]





<< Startsida

Arkiv

juli 2008 augusti 2008 september 2008 oktober 2008 november 2008 december 2008 januari 2009 februari 2009 mars 2009 april 2009 maj 2009 juni 2009 juli 2009 augusti 2009 september 2009 oktober 2009 november 2009 december 2009 januari 2010 februari 2010 mars 2010 april 2010 maj 2010 juni 2010 juli 2010 augusti 2010 september 2010 oktober 2010 november 2010 december 2010 januari 2011 februari 2011 mars 2011 april 2011 maj 2011 juni 2011 juli 2011 augusti 2011 september 2011 oktober 2011 november 2011 december 2011 januari 2012 februari 2012 mars 2012 april 2012 maj 2012 juni 2012 juli 2012 augusti 2012 september 2012 oktober 2012 november 2012 december 2012 januari 2013 februari 2013 mars 2013 april 2013 maj 2013 juni 2013 juli 2013 augusti 2013 september 2013 oktober 2013 november 2013 december 2013 januari 2014 februari 2014 mars 2014 april 2014 maj 2014 juni 2014 juli 2014 augusti 2014 september 2014 oktober 2014 november 2014 december 2014 januari 2015 februari 2015 mars 2015 april 2015 maj 2015 juni 2015 juli 2015 augusti 2015 september 2015 oktober 2015 november 2015 december 2015 januari 2016 februari 2016 mars 2016 april 2016 maj 2016 juni 2016 juli 2016 augusti 2016 september 2016 oktober 2016 november 2016 december 2016 januari 2017 februari 2017 april 2017 maj 2017 juni 2017 juli 2017 augusti 2017 september 2017 oktober 2017 november 2017 december 2017 januari 2018 februari 2018 mars 2018 april 2018 maj 2018 juni 2018