För några år sedan läste jag Kärlekens vidunderliga historia av Vallgren som jag delvis tyckte var en svulstig sagoberättelse, så jag hade inte direkt några högt ställda förväntningar på Kunzelmann & Kunzelmann, trots rekommendationen från kompisen jag lånade den av. Detta är en mycket mer nedtonad berättelse i jämförelse, men helt fantastisk på sitt sätt.

Med en gång sugs jag in i historien om Joakim Kunzelmann vars far Viktor, ökänd och respekterad tavelkonservator, går bort. I dödsboet finner man mängder med övermålade och förstörda taveldukar av kända motiv; av allt att döma har Viktor egentligen sysslat med konstförfalskningar. Joakim blir förtvivlad då hans förhoppningar grusas om ett saftigt arv som ska reda ut hans stora skulder. På begravningen får han kontakt med en herre som säger sig ha känt Viktor i Tyskland och för första gången får Kunzelmann den yngre ledtrådar till varför Viktor har levt ett dubbelliv.

---