fredag 2 december 2011

K & K

För några år sedan läste jag Kärlekens vidunderliga historia av Vallgren som jag delvis tyckte var en svulstig sagoberättelse, så jag hade inte direkt några högt ställda förväntningar på Kunzelmann & Kunzelmann, trots rekommendationen från kompisen jag lånade den av. Detta är en mycket mer nedtonad berättelse i jämförelse, men helt fantastisk på sitt sätt.

Med en gång sugs jag in i historien om Joakim Kunzelmann vars far Viktor, ökänd och respekterad tavelkonservator, går bort. I dödsboet finner man mängder med övermålade och förstörda taveldukar av kända motiv; av allt att döma har Viktor egentligen sysslat med konstförfalskningar. Joakim blir förtvivlad då hans förhoppningar grusas om ett saftigt arv som ska reda ut hans stora skulder. På begravningen får han kontakt med en herre som säger sig ha känt Viktor i Tyskland och för första gången får Kunzelmann den yngre ledtrådar till varför Viktor har levt ett dubbelliv.

Ömsom får man följa Joakims nerviga irrande och inkonsekventa handlande i nutidens Stockholm, ömsom kastas vi tillbaka till 1930 och 40-talens Berlin med förföljelse av judar och homosexulla, svartklubbarna, kriget. Det märks att Vallgren är hemmatam i Berlin, då man får en fin känsla för staden (även om berättelsen utspelar sig för ett halvsekel sedan) och överlag känns romanen genomforskad och historiskt underbyggd. Jag imponeras också av Vallgrens kunnande om måleri och funderar på om han kanske är konstnär själv (?), men framförallt imponeras jag av språket.

Vallgren är en riktig ordekvibrilist, han leker med formuleringar och ord, det riktigt sprudlar om hans prosa. Och han har dessutom en avmätt humor som tilltalar mig. Ett smakprov:

"På köksbordet låg ett barnpussel med Disneymotiv, gosedjur med antropoforma leenden glodde på honom från en hylla. Två dussin kanelbullar stod i ugnen och provocerade fram doften av en idyll som han säkerligen hade kunnat leva i om inte naturen hade gjort honom till en sån ovärdig människa."

Boken är väldigt bra både länge och väl, men sen efter 470 sidor någonstans är det som att Vallgren kommit på att han visst ska avsluta det hela också. Från att ha varit en kronologiskt långsamgående berättelse med mycket detaljrikedom blir det plötsligt lite pang på rödbetan-action, stora hopp i tiden och så-levde-de-lyckliga-i-alla-sina-dagar-slut. Säcken sys ihop i brådrasket och det är jag lite misslynt över, men till stora delar är K&K verkligen en av de bästa svenska romaner jag läst. Hear hear.



Kommentarer:
Slår alltså Traktorn?
 
Spontant skulle jag säga ja. Inte för att jag har läst Traktorn, men ändå tusen jag gånger ja.
 
Men oj! Vad förvånad jag blir! Har alltid trott att K&K är jättetråkig! (men så gillade jag inte Den vidunerliga... särskilt mycket, faktiskt) Men rekommenderar a-lo så är den värd att notera i den ständigt växande vill-läsa-högen. :-)
 
Fick just lite prestationsångest, hoppas du inte blir besviken nu då ;) Men det är verkligen två helt olika typer av böcker, Vidunderliga och K&K.

Och jag förstår att du trodde att den skulle vara tråkig; det dödstrista omslaget kan ju avskräcka vem som helst...
 
Jag alskade den, Vallgren ar en ny storfavorit hos mig!

Prova 'Dokument over spelaren Rubashov', den var ocksa riktigt bra!
 
Emma, vad kul att någon mer gillade! Då är vi två nu då, Fru E :)

Kommer säkert läsa fler Vallgren framöver. Skulle han inte komma ut med en ny bok också snart, förresten?
 
Liksom du tyckte jag det gick lite hastigt på slutet men en bra historia kan Vallgren sätta ihop, det är ett som är säkert.
 
Åh, jag håller med om att den här boken är otroligt bra och egentligen spelade inte slutet ngn större roll för mig eftersom språket var så ljuvligt. Han kommer ju med en ny roman nu i början av 2012, Havsmannen. :)
 
Ord och inga visor: det ser man ju verkligen fram emot, men too bad för både dig och mig att vi har köpstopp ;)
 
Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]





<< Startsida

Arkiv

juli 2008 augusti 2008 september 2008 oktober 2008 november 2008 december 2008 januari 2009 februari 2009 mars 2009 april 2009 maj 2009 juni 2009 juli 2009 augusti 2009 september 2009 oktober 2009 november 2009 december 2009 januari 2010 februari 2010 mars 2010 april 2010 maj 2010 juni 2010 juli 2010 augusti 2010 september 2010 oktober 2010 november 2010 december 2010 januari 2011 februari 2011 mars 2011 april 2011 maj 2011 juni 2011 juli 2011 augusti 2011 september 2011 oktober 2011 november 2011 december 2011 januari 2012 februari 2012 mars 2012 april 2012 maj 2012 juni 2012 juli 2012 augusti 2012 september 2012 oktober 2012 november 2012 december 2012 januari 2013 februari 2013 mars 2013 april 2013 maj 2013 juni 2013 juli 2013 augusti 2013 september 2013 oktober 2013 november 2013 december 2013 januari 2014 februari 2014 mars 2014 april 2014 maj 2014 juni 2014 juli 2014 augusti 2014 september 2014 oktober 2014 november 2014 december 2014 januari 2015 februari 2015 mars 2015 april 2015 maj 2015 juni 2015 juli 2015 augusti 2015 september 2015 oktober 2015 november 2015 december 2015 januari 2016 februari 2016 mars 2016 april 2016 maj 2016 juni 2016 juli 2016 augusti 2016 september 2016 oktober 2016 november 2016 december 2016 januari 2017 februari 2017 april 2017 maj 2017 juni 2017 juli 2017 augusti 2017 september 2017 oktober 2017 november 2017 december 2017 januari 2018 februari 2018 mars 2018 april 2018 maj 2018 juni 2018