tisdag 24 januari 2012

Felicia och Anna

Månadens absolut största boksnackis - Felicia försvann- fick mig att bryta mitt köpstopp. Jag var tvungen att läsa denna "modersuppgörelse" med egna ögon. Modern, det kan få ha undgått, är förstås Anna Wahlgren, en självutnämnd barnexpert som fött nio barn och skrivit den omtalade Barnaboken om just barnuppfostran.

Felicia Feldt återger i korta, okronologiska stycken ögonblicksbilder från barndomen och det vuxna livet. Det är i huvudsak inga ljusa minnen. Hon berättar om en alkoholiserad, oberäknelig och stundtals tyrannisk mor, som ständigt släpade hem nya män, som drog sina barn kors och tvärs över Sverige (och till Egypten!). Familjen hade 19 adresser på 18 år... Som vuxen har Felicia (kanske inte helt oväntat?) en del psykiska problem att tampas med. Hon går i terapi(er) och bryter slutligen med sin mamma. Det görs misslyckade försök till försoning och i boken Felicia försvann hävdar hon rätten till att inte försonas. Hon vill inte mer och har accepterat den tanken.

Detta är en stark bok. De korta styckena väcker många (upprörda, ledsamma, arga) känslor hos mig, men texten är mer nyktert konstaterande än känslomässig. Bokens struktur, hoppandet i tiden och att det inte finns någon riktig början eller slut gör att jag har lite svårt att få grepp om den, även om sista stycket är i nutid och innehåller ett slags uppbrott och en väg framåt.

Jag tycker på det stora hela att Felicia försvann är bra skriven och står för sig själv. Att låta Anna Wahlgren gå okommenterad skulle dock vara snudd på tjänstefel, särskilt som jag haft någon form av relation till henne i förbindelse med Barnaboken.

Att hon är omstridd är knappast något nytt. På den (ganska vedervärdiga) siten familjeliv.se har AW-fanatisterna ordkrigat mot sjalvurmarna/samsovarna länge - och säkert än mer nu efter Felicia försvann. Själv landar jag landar väl någonstans däremellan. När vi fick vårt första barn, den numera fyraåriga fröken Book Pond, så sökte jag handfasta råd i fråga om rutiner och sömn, men vare sig de böcker jag läste eller BVC, detta normaliseringsinstitut, var mycket att hålla i handen.

"Räkna inte med att få sova en hel natt nu under några år/ta det som det kommer/var glad om du hinner plocka ur diskmaskinen under en hel dag/tro inte att du kan få in några rutiner första året/njut av kaoset"

var saker jag fick höra/läste och inget av detta tilltalade mig - alls. Min personlighet är sådan att jag åtminstone behöver illusionen av struktur och jag tänkte att det måste finnas alternativ till den här bilden. Det alternativet fann jag i Barnaboken.

Anna Wahlgren guidade mig igenom amningsscheman, mat- och sovtider. Det dröjde inte länge förrän jag blev vansinnig på hennes tvärsäkerhet, för det blev inte alltid alls så som hon skrev, men jag lät mig inspireras av den för att få till ett fungerande spädbarnsliv. Nej, vi lät inte våra döttar sova på magen, vi buffade inte, vi lät dem ha napp längre än AWs inrådan, men däremot vagnade jag (alltmer) framgångsrikt för att få dem att sova och - vid övergång till spjälsäng - sova trygga i egen säng. När jag slutade nattamma dem runt fem-sex månader hade vi fasta mat- och sovtider, nattningen gick på under fem minuter och de sov hela natten - och gör fortfarande. Vad vi kan bedöma är våra barn harmoniska och trygga. (Om de kommer skriva en bok om sin traumatiska barndom om fyrtio år återstår ju iofs att se...).

Ser jag Barnaboken med nya ögon idag? Tveklöst, ja. Det har slagit mig först nu att AW faktiskt inte är någon expert på något annat sätt än att hon har fött väldigt många barn. Att hon inte har lyckats sköta om dem på ett föredömligt sätt är uppenbart i och med Felicia försvann. Men det behöver inte nödvändigtvis betyda att allt i Barnaboken är av ondo. Skulle jag rekommendera den till någon nybliven förälder idag? Det skulle jag faktiskt göra. (Sen ska det sägas att jag inte har använt den lika flitigt efter småbarnsåren, så jag kan inte uttala mig om de kapitel som rör äldre barn.) Alla människor är olika och Barnaboken kommer inte att passa alla, men jag vidhåller att den kan ge ett stöd till vissa föräldrar. Däremot är det aldrig bra att läsa en bibel bokstavligt och det gäller även i detta fallet.

2008 skrev jag en recension av Barnaboken efter något halvårs utvärdering och den kan jag hålla fast vid ännu idag.



Kommentarer:
Bra där, tycker samma som du, som oftast.
 
Trodde faktiskt det skulle bli mer av en storm här. Nu är jag nästan besviken ;)
 
Jag tycker det är jätteintressant med din jämförelse! Jag känner väl att även jag har något slags förhållande till AW. Även om jag inte läst barnaboken så har det ju varit omöjligt ttt inte läsa och höra om hennes metoder om man har fått barn senaste 30 åren.

Jag har nog alltid uppfattat AW som väldigt kontroversiell (fast på det sätt du beskriver att ni tillämpat hennes läror så låter det ju inte ett dugg märkligt) och att det finns en hel del hon har sagt/skrivit som är helt uppåt väggarna och med det i bakhuvudet så kände jag mig inte alls så förvånad när Felicias tragiska historia publicerades och började diskuteras.

Hittar man inte den bästa uppfostringsmetoden genom att läsa lite av varje och ta åt sig av det som verkar sunt och passa ens egna förhållanden? Precis som du gjort med Barnaboken:)
 
Ja, Gud, AW har sagt så mycket saker som jag också tycker är helt galna som det här med att barn inte ska gå på förskola etc. Så ja, jag tror också Felicias historia mycket väl kan stämma till stora delar.

Och precis som du skriver så är det väl så de flesta gör att de tar de råd från böcker/bekanta som passar en själv.
 
Jag tycker att du ar valdigt nyanserad i din recension, och aven om jag inte har last "Barnaboken"(har inga egna barn), sa tvivlar jag pa att den ar helt igenom dalig bara for att Anna sjalv inte klarat att uppfosrta sina barn (ok, iaf ett av dem) pa ett karleksfullt satt. Konkreta rad kan ju fortfarande vara bra, eller hur? Jag rostar for att plocka russinen ur kakan!

Dock maste jag tillagga att min egen mor och nagra av hennes vaninnor hamnade i rejalt tjafs med AW pa forelasning hon holl i min hemstad i mitten av 80-talet. Framst pa grund av just asikten att barn absolut inte skall ga pa forskola....
 
De är nog inte de enda som bråkat med AW! Undrar hur Barnaboken går rent försäljningsmässigt nuförtiden?
 
Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]





<< Startsida

Arkiv

juli 2008 augusti 2008 september 2008 oktober 2008 november 2008 december 2008 januari 2009 februari 2009 mars 2009 april 2009 maj 2009 juni 2009 juli 2009 augusti 2009 september 2009 oktober 2009 november 2009 december 2009 januari 2010 februari 2010 mars 2010 april 2010 maj 2010 juni 2010 juli 2010 augusti 2010 september 2010 oktober 2010 november 2010 december 2010 januari 2011 februari 2011 mars 2011 april 2011 maj 2011 juni 2011 juli 2011 augusti 2011 september 2011 oktober 2011 november 2011 december 2011 januari 2012 februari 2012 mars 2012 april 2012 maj 2012 juni 2012 juli 2012 augusti 2012 september 2012 oktober 2012 november 2012 december 2012 januari 2013 februari 2013 mars 2013 april 2013 maj 2013 juni 2013 juli 2013 augusti 2013 september 2013 oktober 2013 november 2013 december 2013 januari 2014 februari 2014 mars 2014 april 2014 maj 2014 juni 2014 juli 2014 augusti 2014 september 2014 oktober 2014 november 2014 december 2014 januari 2015 februari 2015 mars 2015 april 2015 maj 2015 juni 2015 juli 2015 augusti 2015 september 2015 oktober 2015 november 2015 december 2015 januari 2016 februari 2016 mars 2016 april 2016 maj 2016 juni 2016 juli 2016 augusti 2016 september 2016 oktober 2016 november 2016 december 2016 januari 2017 februari 2017 april 2017 maj 2017 juni 2017 juli 2017 augusti 2017