lördag 9 februari 2013

Femtio nyanser (recenserade) av honom

Hey ho, en stor dag på The Book Pond idag; jag har fått en gästrecension! Händer ungefär en gång vart femte år, men nu har Johan slagit till med en pricksäker dräpare av Fifty shades of Grey! Den måste självklart publiceras. Jag skrattade gott och kände att min egen var mycket blek i jämförelse.

Read it and weep - with laughter :)


Jag har gjort det! Jag har tagit mig igenom första boken i 50 Shades-serien. Och sista. Låt gå för att E L James bäddar för en uppföljare genom det abrupta avslutet på boken men ingenting på jorden intresserar mig mindre än ”Åh, hur ska detta sluta?” 

För en tid sedan började jag och två av mina syskon av någon anledning diskutera 50 Shades of Grey under en bilresa (säga vad man vill men det är ju en tacksam snackis, oavsett om man läst den eller inte). Innan vi visste ordet av hade vi plötsligt startat bokklubben Filth & Glory, med sagda bok först på läslistan. Utifrån vad jag hade hört hade jag inte direkt några höga förväntningar (allt prat om spännande strypsex till trots). Vad jag inte kunde begripa var hur ett ämne så fel i tiden (osjälvständig tjej blir kär i känslomässigt otillgänglig BDSM-man) kunde röna sådan uppmärksamhet. Så det fanns ändå ett visst mått av nyfikenhet när jag slog upp första sidan. 

Två sidor senare hade Anastasia Steele (är det kioskromanernas motsvarighet till ”John Stone” månne?) bokstavligt snubblat in på den översnygga och lika självsäkre Christian Greys kontor och därefter gjort bort sig ytterligare med sina alltför opassande intervjufrågor. Så dråpligt. 

Inte för att E L James ägnat de två första sidorna till någon form av karaktärsarbete; nej då, det mesta utrymmet går åt till att förklara varför Ana (short for Anastasia – troligen för att få plats med mer dravel på dessa 250 sidor litterär kollaps) över huvud taget befinner sig på snygge Greys sterila kontor. Vill man försöka få en bild av sagans hjältinna får man krydda karaktären själv. Rikligt. Det E L James avslöjar om vår hjältinna är: ”jag är en sån där tjej som tycker om att krypa upp i soffan med en god bok”. Inte heller herr Grey utelämnas i någon större detalj. E L James klarar inte ens av att beskriva honom utan hennes djärva litterära grepp beskrivs snarare som ”insert valfri hunk här:”. Vi erfar att han är jäkligt ”snygg” helt enkelt, med något lite mer detaljarbete ägnat åt hans perfekta hår och grå (!) ögon. 

För att inte denna recension ska bli alltför lång kommer här en kort sammanfattning av boken (då boken består av 250 sidor upprepningar är denna sammanfattning möjligen inte helt kronologiskt korrekt): Herr Grey söker kontakt med Ana som inte vågar tro att det är sant. Det flygs helikopter och görs en del andra vräkiga rika saker, samtidigt som Herr Grey får visa vilken exklusiv smak han har. 

Herr Grey säger åt Ana att hålla sig borta ifrån honom, samtidigt som han fortsätter söka kontakt. Herr Grey råkar visa sin ”sad side” vilket självfallet gör Ana ännu mer kär. Herr Grey presenterar Ana med ett BDSM-kontrakt där han beskriver vad han vill göra med henne men dessförinnan älskar han med henne i syfte att bli av med hennes besvärande oskuld så att hon som en nyblommad kvinna kan skriva på. Ana funderar tillsammans med sitt frågande undermedvetna och sin akrobatiska inre gudinna sedan i 200 sidor på att skriva på medan Herr Grey på ett ganska obehagligt sätt bevakar och förföljer Ana. 

Under sagda period får Ana smisk på stjärten några gånger, ett oräkneligt antal orgasmer (oftast i symfoni med att den ständigt kondomredo Herr Grey tömmer sin imponerande mandom) så fort Herr Grey i princip rör henne samt vissa indicier om att den ledsne Herr Greys djupfrysta hjärta kanske håller på att tina en liten aning. (Efter att Herr Grey låtit Seattle bästa läkare undersöka Ana som boskap lyckas han dock få lägga bort kondomen mot slutet av boken.) Detta rafflande drama fortgår fram till att Herr Grey mot slutet smiskar henne ordentligt (något man som gravt uttråkad läsare finner ger lite tröst och omväxling faktiskt) och Ana inser att denne man inte kan älska, lämnar tillbaka bilen, den påhittade Apple-datorn samt telefonen han jagat henne med och gör slut. The end. 

Jag må vara lika känslomässigt avstängd som den smiskande Herr Grey men den enda känsla som 50 Shades lyckas uppbringa i mig är irritation över den ständigt velande och osjälvständiga Ana, varför det ”dramatiska” uppbrottet för mig som läsare snarast kommer som en befrielse. Äntligen! Det är så platt, så taffligt skrivet, så fullt av upprepningar och prat om att det ”rör sig ända nere i mörka platser så fort blickar möts” så att jag flertalet gånger frågade mig själv om jag någonsin skulle ta mig igenom eländet.  

Vad som hade kunnat bli en mer psykologisk upptäcktsfärd in i BDSM blir istället…ingenting! Det blir faktiskt inte ens BDSM, om man inte ska räkna ett par smisk på stjärten och några uttalanden i stil med ”du är min och ska göra allt jag befaller”. Nej, Herr Grey tycker om att smiska för att han tycker om att smiska för att han ”hade det svårt som barn”. Och hur mycket han ändå verkar vilja försöka möta Ana på halva vägen, för att han av någon outgrundlig anledning hyser starka känslor för hennes skyltdockepersonlighet, så kommer han ständigt fram till samma svar – ”det här är vem jag är”. 

Om detta nu verkligen är ett så stort problem som det framstår är det något oklart varför Herr Grey inte bara skaffar sig en bättre terapeut än den han nämner i boken (han kan möjligen nalla lite ifrån helikopterbudgeten sedan Ana flyttat till Seattle hon också), får ordning på sitt smiskande så de kan leva lyckliga i alla sina dagar. 

 Betyg: ett avbrutet samlag..



Kommentarer:
*fniss*
En väldigt rolig och pricksäker recension av boken :)
 
Jag undrar vad de alternativa betygsstegen heter.
 
Hehe,,ja men det lustiga är att ALLA har läst den..Och man kan undra varför? Eller i vilket syfte.
Själv blir jag inte sugen på boken alls.
Mia
 
Jag får se till att fråga om de andra betygen ;)

Nyfikenhet är väl en drivande faktor - efter smart marknadsföring. Och jag tror inte att alla tycker den är så dålig även om det låter så utåt sett...
 
betyget - HAHAHA!

Mvh,
Ej Läst
 
Hahahahaha! Underbart roligt! Skrattade här så jag satte kaffet i halsen så tack för ett bra sätt att börja dagen på :D
 
Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]





<< Startsida

Arkiv

juli 2008 augusti 2008 september 2008 oktober 2008 november 2008 december 2008 januari 2009 februari 2009 mars 2009 april 2009 maj 2009 juni 2009 juli 2009 augusti 2009 september 2009 oktober 2009 november 2009 december 2009 januari 2010 februari 2010 mars 2010 april 2010 maj 2010 juni 2010 juli 2010 augusti 2010 september 2010 oktober 2010 november 2010 december 2010 januari 2011 februari 2011 mars 2011 april 2011 maj 2011 juni 2011 juli 2011 augusti 2011 september 2011 oktober 2011 november 2011 december 2011 januari 2012 februari 2012 mars 2012 april 2012 maj 2012 juni 2012 juli 2012 augusti 2012 september 2012 oktober 2012 november 2012 december 2012 januari 2013 februari 2013 mars 2013 april 2013 maj 2013 juni 2013 juli 2013 augusti 2013 september 2013 oktober 2013 november 2013 december 2013 januari 2014 februari 2014 mars 2014 april 2014 maj 2014 juni 2014 juli 2014 augusti 2014 september 2014 oktober 2014 november 2014 december 2014 januari 2015 februari 2015 mars 2015 april 2015 maj 2015 juni 2015 juli 2015 augusti 2015 september 2015 oktober 2015 november 2015 december 2015 januari 2016 februari 2016 mars 2016 april 2016 maj 2016 juni 2016 juli 2016 augusti 2016 september 2016 oktober 2016 november 2016 december 2016 januari 2017 februari 2017 april 2017 maj 2017 juni 2017