måndag 24 juni 2013

Sannolikt

Den förtidspensionerade miljardären Anders hamnar på ett litet pensionat uppe i Norrland efter ett misslyckat självmordsförsök. Det drivs av Helena och var en gemensam äktenskapsdröm - trodde hon, tills den före detta maken deklarerade att så inte var fallet och tog sin nyfunna studentska och åkte tillbaka till Stockholm.

Helena är bitter, men kämpar på och bor kvar med den trettonåriga dottern Emelie som hon har ett komplicerat och slitsamt mor-skilsmässotonårsdottersförhållande med. Anders ser ett tillfälle att gå incognito och erbjuder sig att hjälpa till med att snickra och måla klart de ofärdiga rummen. Under arbetets gång lär Helena och han känna varandra och i detta lär de också känna sig själva, vilket inte är en osmärtsam upplevelse.

En sannolik historia var min första Alvtegen och av någon anledning hade jag för mig att hon skrev deckare, eller åt det hållet. Det är fel, det gör hon inte. Man kan kanske kalla detta för relationsroman och det var en bok som kom till mig i rättan tid. Jag fångades ögonblickligen av den och läste ut den på några dagar, vilket numera är en sann bedrift för mig. Jag ville veta vad som skulle hända Helena och Anders och vande mig vid vår trivsamma tillvaro på tåget. Trivsam tror jag för övrigt är det ord som sammanfattar romanen, trots att historien slingrar sig runt ämnen som skilsmässa, prestationsångest och ensamhet. Den kändes för övrigt väldigt mycket som en Moderspassionen light, vilken har en liknande setting och innehåller en mor-dotterrelation mot bakgrund av stor sorg.

De övriga i bokklubben höll med. Ingen fångades på djupet av karaktärerna, men de tyckte om dem. Vad vi också var eniga om var att slutet kom alldeles för snabbt och hade vunnit på en längre målsträcka. Att det är lite polerat och förutsägbart gör mig ingenting, jag tillhör inte dem som stör mig på att saker och ting ordnar upp sig.

Totalt sett fick jag mersmak för Alvtegen och från Bokresan har jag Fjärilseffekten som ligger och väntar. Inte omöjligt att den hamnar i "lilla" sommarhögen.




Kommentarer:
Jag gillar verkligen Alvtegens sätt att skriva. Trivsamt är ett ord som passar väldigt bra.

Hennes Svek, Skuld, Skam, Skugga och Saknad är väl per definition deckare, men jag ser dem nog mer som relationsromaner med deckarinslag :)
 
Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]





<< Startsida

Arkiv

juli 2008 augusti 2008 september 2008 oktober 2008 november 2008 december 2008 januari 2009 februari 2009 mars 2009 april 2009 maj 2009 juni 2009 juli 2009 augusti 2009 september 2009 oktober 2009 november 2009 december 2009 januari 2010 februari 2010 mars 2010 april 2010 maj 2010 juni 2010 juli 2010 augusti 2010 september 2010 oktober 2010 november 2010 december 2010 januari 2011 februari 2011 mars 2011 april 2011 maj 2011 juni 2011 juli 2011 augusti 2011 september 2011 oktober 2011 november 2011 december 2011 januari 2012 februari 2012 mars 2012 april 2012 maj 2012 juni 2012 juli 2012 augusti 2012 september 2012 oktober 2012 november 2012 december 2012 januari 2013 februari 2013 mars 2013 april 2013 maj 2013 juni 2013 juli 2013 augusti 2013 september 2013 oktober 2013 november 2013 december 2013 januari 2014 februari 2014 mars 2014 april 2014 maj 2014 juni 2014 juli 2014 augusti 2014 september 2014 oktober 2014 november 2014 december 2014 januari 2015 februari 2015 mars 2015 april 2015 maj 2015 juni 2015 juli 2015 augusti 2015 september 2015 oktober 2015 november 2015 december 2015 januari 2016 februari 2016 mars 2016 april 2016 maj 2016 juni 2016 juli 2016 augusti 2016 september 2016 oktober 2016 november 2016 december 2016 januari 2017 februari 2017 april 2017 maj 2017 juni 2017 juli 2017 augusti 2017 september 2017 oktober 2017 november 2017 december 2017 januari 2018 februari 2018 mars 2018 april 2018 maj 2018 juni 2018