Last night I dreamt I went to Manderley again

Så lyder första meningen i Daphne du Mauriers mest kända bok Rebecca, en 75-årig klassiker som ännu säljer stort, har fått två uppföljande böcker av andra författare (en av dem är Mrs de Winter av skräckdrottningen Susan Hill, men ärligt talat tyckte jag den var lite lam..), har filmatiserats av Hitchcock 1940 och blivit musikal. 

Daphne du Maurier återvände 1937 från Egypten, där hennes man var stationerad, och slutförde Rebecca på deras gods Ferryside (fast det är Milton Hall i Cambridgeshire som är förlagan till Manderley). Rebecca är en romantisk spänningsroman som berättas av Maxim de Winters andra hustru. Efter bröllopet finner hon sig leva i skuggan av den första frun, den glamourösa Rebecca, som hushållerskan Mrs Danvers avgudade och vars död i en segelolycka är omhöljd i dunkel.


Daphne du Mauriers son Kits Browning berättade nyligen i en tidningsartikel i The Telegraph att Daphne du Maurier i och för sig avskydde när Rebecca kategoriserades som romantik, för själv sa hon att det var en studie i svartsjuka. Bakom historien fanns det verklighetsförankring i du Mauriers eget liv då hon hyste svartsjuka gentemot Jan Ricardo, som du Mauriers man först var förlovad med, och som senare begick självmord genom att kasta sig framför ett tåg.