söndag 16 mars 2014

De kom, de led, de dog

Vi läste The House of Scorta (Familjen Scorta) i bokklubben på grund av att vi var ute efter en hyfsat kort bok och den "såldes in" som en familjesaga i olivlundarna under Toscanas sol. Det var någonstans där jag fick för mig att det skulle vara en slags feelgood. Ingenting kunde vara mer fel.

Boken spänner över fem generationers Scorta som alla har en anknytning till den fattiga lilla byn Montepuccio i södra Italien. Den första generationen, Rocco Scorta, kommer till världen efter en våldtäkt, förvisas från byn och endast byprästen visar något förbarmande över honom. Rocco blir anfader till en stolt släktlinje som genomlever fattigdom, död, förödmjukelser och i princip alla andra svårigheter man kan tänka sig.

I korta ordalag händer följande: de föds, de har det för jävligt, de dör. Som ni förstår är "feelgood-partierna" mycket begränsade.

Kanske var det mina felaktiga förväntningar, kanske var det det faktum att den med sin släktsaga och sitt språk påminner så oerhört om Hundra år av ensamhet (som jag avskydde), men jag kunde inte finna många förlåtande drag med den här romanen. Sol var där förvisso och kanske en och annan oliv, men det var så oerhört dystert och dessutom är det svårt att komma någon karaktär in på livet när fem generationer ska avhandlas på 250 sidor.

Övriga bokklubben var mer positivt inställda och tyckte det var intressant att få en inblick i det fattiga Italien och hur det sociala släktarvet kan prägla en människa. Någonstans i en recension har jag till och med sett att den beskrivs som "dråplig". Eh, not so much, är min personliga reflektion. Smaken är uppenbarligen mycket delad ibland. Fast omslaget är fint, det kan jag ge den.




Kommentarer:
"de föds, de har det för jävligt, de dör" LOL
 
Utan att ha läst boken så förstår jag precis vilken typ av bok det är, tack vare din eminenta sammanfattning! Omslaget lovar lite mer feelgood kanske.
 
Tänker som Fru E att omslaget kanske är lite missvisande. Framför allt ihop med SVDs blurb?
 
Vi kunde inte ens lura in dig i lite elände/socialrealism trots lockrop om värme, oliver och Medelhav. Vi smider vidare.
 
@Bokomaten och @FruE Omslagsbilden kan jag relatera till en händelse i allra första kapitlet, men SvDs kommentar, nä, jag fattar inte.

@Sis. Så, aha en konspiration alltså! Ja, det såg jag ju genast igenom..

@Mindthebook :) Jag vill helst läsa om när de föds, de kanske lider en smula, men sedan lever de lyckliga i alla sina dagar ;)
 
Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]





<< Startsida

Arkiv

juli 2008 augusti 2008 september 2008 oktober 2008 november 2008 december 2008 januari 2009 februari 2009 mars 2009 april 2009 maj 2009 juni 2009 juli 2009 augusti 2009 september 2009 oktober 2009 november 2009 december 2009 januari 2010 februari 2010 mars 2010 april 2010 maj 2010 juni 2010 juli 2010 augusti 2010 september 2010 oktober 2010 november 2010 december 2010 januari 2011 februari 2011 mars 2011 april 2011 maj 2011 juni 2011 juli 2011 augusti 2011 september 2011 oktober 2011 november 2011 december 2011 januari 2012 februari 2012 mars 2012 april 2012 maj 2012 juni 2012 juli 2012 augusti 2012 september 2012 oktober 2012 november 2012 december 2012 januari 2013 februari 2013 mars 2013 april 2013 maj 2013 juni 2013 juli 2013 augusti 2013 september 2013 oktober 2013 november 2013 december 2013 januari 2014 februari 2014 mars 2014 april 2014 maj 2014 juni 2014 juli 2014 augusti 2014 september 2014 oktober 2014 november 2014 december 2014 januari 2015 februari 2015 mars 2015 april 2015 maj 2015 juni 2015 juli 2015 augusti 2015 september 2015 oktober 2015 november 2015 december 2015 januari 2016 februari 2016 mars 2016 april 2016 maj 2016 juni 2016 juli 2016 augusti 2016 september 2016 oktober 2016 november 2016 december 2016 januari 2017 februari 2017 april 2017 maj 2017 juni 2017 juli 2017 augusti 2017 september 2017 oktober 2017 november 2017