tisdag 3 juni 2014

Happily ever after

Jag läste i nyutkomna tidskriften Fyrahundrafemtio att genren chick lit tydligen försvann 2009; det hade jag inte ingen aning om! (...) Gott så kanske, för Happily Ever After skulle nog hamna inom denna ganska snäva kategorisering, men den är mycket mer än så.

Bara titeln antyder ju någon slags fnittrig bröllopsdröm, men det är faktiskt precis tvärtom: Ellinor Bee tror inte på kärleken och drömmer inte om lyckliga slut. Hennes föräldrar har ett tufft äktenskap och skilsmässa bakom sig, modern är alkoholiserad, vilket är något som Ellinor inte riktigt kan erkänna ens för sig själv, och detta har satt spår i hennes förmåga att tro på något beständigt. Elles egen upptrappade alkoholkonsumtion tycker jag stökas över lite väl snabbt, men fokus läggs i stället på hennes dåliga samvete över modern och vilka konsekvenser det får, så jag kan köpa det.

Vi får följa Ellinor från det att hon som grön 22-åring landar ett jobb som assistent på ett oberoende bokförlag i London tills dess att hon i mitten av 30-årsåldern gjort en strålande karriär i bokbranschen. Men med kärleken har det inte gått lika lätt.



Happily ever after är faktiskt en liten pärla. Bara detta att den utspelar sig i förlags-/bokbranschen! Ellinor är en sådan mänsklig person som också har brister och "osnygga" känslor. (Lite ångest får jag dock av att hon vid 22 är mer mogen än jag är vid 42... ) Det som skiljer den från mycket annat är att här finns inte en utpekad Mr Right utan Elle "tillåts" älska och ha ett kärleksliv med flera män vid olika tidpunkter i livet.

En annan otypisk feature är att det inte är helt självklart vart boken är på väg, men slutet känns fint och precis som jag vill ha det. Totalt sett blev jag väldigt förtjust i Happily Ever After; mer realistisk än vad genren normalt bjuder, men ändå romantisk och jag längtade efter varje tillfälle när jag skulle få läsa den.



Kommentarer:
Aha, än finns det hopp i chick lit-världen (som inte finns...)
 
@Mind the book Det gör det. det är ju också allas vår Mhari ett bevis för.
 
@Mind the book Det gör det. det är ju också allas vår Mhari ett bevis för.
 
Tack för tipset!
 
Gillade också boken. Läs The one plus one av Jojo Moyes. Garanterar att du gillar den lika mycket.
 
Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]





<< Startsida

Arkiv

juli 2008 augusti 2008 september 2008 oktober 2008 november 2008 december 2008 januari 2009 februari 2009 mars 2009 april 2009 maj 2009 juni 2009 juli 2009 augusti 2009 september 2009 oktober 2009 november 2009 december 2009 januari 2010 februari 2010 mars 2010 april 2010 maj 2010 juni 2010 juli 2010 augusti 2010 september 2010 oktober 2010 november 2010 december 2010 januari 2011 februari 2011 mars 2011 april 2011 maj 2011 juni 2011 juli 2011 augusti 2011 september 2011 oktober 2011 november 2011 december 2011 januari 2012 februari 2012 mars 2012 april 2012 maj 2012 juni 2012 juli 2012 augusti 2012 september 2012 oktober 2012 november 2012 december 2012 januari 2013 februari 2013 mars 2013 april 2013 maj 2013 juni 2013 juli 2013 augusti 2013 september 2013 oktober 2013 november 2013 december 2013 januari 2014 februari 2014 mars 2014 april 2014 maj 2014 juni 2014 juli 2014 augusti 2014 september 2014 oktober 2014 november 2014 december 2014 januari 2015 februari 2015 mars 2015 april 2015 maj 2015 juni 2015 juli 2015 augusti 2015 september 2015 oktober 2015 november 2015 december 2015 januari 2016 februari 2016 mars 2016 april 2016 maj 2016 juni 2016 juli 2016 augusti 2016 september 2016 oktober 2016 november 2016 december 2016 januari 2017 februari 2017 april 2017 maj 2017 juni 2017 juli 2017 augusti 2017 september 2017 oktober 2017