lördag 7 juni 2014

Okay. Okay.

Det var två månader sedan jag läste ut The fault in our stars (Förr eller senare exploderar jag) av John Green, men jag har ännu inte lyckats producera en recension. Nu har filmen kommit också, så det är hög tid, men hur närmar man sig en bok som blivit så ofattbart spridd, omtyckt, omskriven och berört så många människor? 

Jag vet inte. Jag känner mig fortfarande tagen av den. Jag gjorde misstaget att ha den som tåglektyr fram och tillbaka till jobbet och fick plocka upp mina svarta Ray-Bans och leka filmstjärna när tårarna oundvikligen började trilla. Jag hade blivit varnad dessutom, så det var ju naivt av mig att läsa den i offentligheten, men slutet klarade jag i alla fall av hemma (tur det för alla..). 

Om det är någon som fortfarande svävar i okunnighet, så handlar alltså The fault in our stars om den 16-åriga Hazel, som lider av obotlig cancer, men som på grund av en ny, effektiv medicin har köpt sig lite extra tid. Hon går i en supportgrupp tillsammans med andra cancersjuka ungdomar och en dag träffar hon den bildsköne, före detta cancerpatienten Augustus Waters, som är medföljande till deras gemensamme vän Isaac. Hazel och Augustus klickar med en gång och blir kära, men det är motvilligt som Hazel erkänner det. För hur ska man hantera en förälskelse när man vet att man har en dödsdom hängande över sig? 

Det här låter ju ofattbart tragiskt - och det är det också på ett sätt. Men på ett annat sätt är det en underbart rolig, filosofisk och fin roman om ung kärlek och vänskap. Den intellektuella Hazel och sympatiske Augustus kommunicerar med ett sådant livfullt språk och svart humor som lyfter hela boken och får mig att känna mig som en synnerligen omogen 40 plussare i jämförelse. 


- Thanks for not trying to see me when I looked like hell 

 - To be fair, you still look pretty bad 

 I laughed 

 - I missed you too. I just don't want you to see... all this. It doesn't matter. You don't always get what you want 

 - Is that so, he asked. I'd always thought the world was a wish-granting factory 

Eller den här som har blivit något av ett mantra på internet:

He responded a few minutes later. 

- Okay.

I wrote back. 

- Okay.

He responded: 

- Oh, my god, stop flirting with me! 

I just said: 

- Okay. 

My phone buzzed moments later. 

- I was kidding Hazel Grace. I understand. (But we both know that okay is a very flirty word. Okay is BURSTING with sensuality.) 

I was very temped to respond Okay again.

Världen är naturligtvis inte en önskningsfabrik, men Hazel får sin stora önskan uppfylld: att åka till Amsterdam och träffa författaren till sin favoritbok An Imperial Affliction. Ingenting går ju som det ska, men ändå att de kommer iväg och äter en romantisk middag precis som vilket nyförälskat par som helst för en enda kväll, det är fint att läsa.

Det handlar också om att leva i nuet, vilket måste vara bland det svåraste som finns - bara jag går till mig själv så är jag ju en sådan som alltid har mentala eller fysiska punktlistor över alla borden i framtiden - men som är det enda Hazel och Augustus har. De vet inte hur länge deras framtid kommer finnas kvar (Det vet ju ingen av oss förvisso, men i det här fallet är det en uttalad utmätt tid) och måste göra vad de kan av de dagar de har.

Jag tänker på det och på orättvisan i hur den här sjukdomen drabbar och dödar och på att även om jag älskade boken förbehållningslöst så kommer jag inte klara av att se den på bio då jag förutspår hulkande bortom all kontroll.

Jag känner att trots att jag har väntat så länge med att skriva omdömet så kan jag inte göra boken rättvisa. Det enda jag kan säga är: läs den, ung som gammal. Okay? Okay.





Kommentarer:
Åh, den är så otroligt bra!!
 
ja, så fin! väntade länge med att läsa den eftersom cancerböcker är en av mina litterära akilleshälar.

träffar många unga - ofta amerikaner och positivt geeky - i Camden. minns speciellt en kille som efter ett tag försiktigt visade att han har ett Okay?Okay-halsband innanför tröjan. How sweet! https://www.etsy.com/uk/listing/189507172/okay-okay-necklace?ref=sr_gallery_16&ga_search_query=TFIOS+okay+necklace&ga_ship_to=GB&ga_search_type=all&ga_view_type=gallery
 
Ja, underbar och faktiskt inte alls vad man (jag) förväntade sig. Så fint okay-halsband också. Gotta love Etsy.
 
Jag har också massor med böcker jag ska skriva om, men det kanske är det sommaren är till för. Den här läste jag också för bara några månader sedan ju, liksom du satt jag på pendelbuss och kunde inte annat än storlipa, mitt bland folk. Ibland kan man inte hålla sig liksom.
 
Älskbok.
 
Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]





<< Startsida

Arkiv

juli 2008 augusti 2008 september 2008 oktober 2008 november 2008 december 2008 januari 2009 februari 2009 mars 2009 april 2009 maj 2009 juni 2009 juli 2009 augusti 2009 september 2009 oktober 2009 november 2009 december 2009 januari 2010 februari 2010 mars 2010 april 2010 maj 2010 juni 2010 juli 2010 augusti 2010 september 2010 oktober 2010 november 2010 december 2010 januari 2011 februari 2011 mars 2011 april 2011 maj 2011 juni 2011 juli 2011 augusti 2011 september 2011 oktober 2011 november 2011 december 2011 januari 2012 februari 2012 mars 2012 april 2012 maj 2012 juni 2012 juli 2012 augusti 2012 september 2012 oktober 2012 november 2012 december 2012 januari 2013 februari 2013 mars 2013 april 2013 maj 2013 juni 2013 juli 2013 augusti 2013 september 2013 oktober 2013 november 2013 december 2013 januari 2014 februari 2014 mars 2014 april 2014 maj 2014 juni 2014 juli 2014 augusti 2014 september 2014 oktober 2014 november 2014 december 2014 januari 2015 februari 2015 mars 2015 april 2015 maj 2015 juni 2015 juli 2015 augusti 2015 september 2015 oktober 2015 november 2015 december 2015 januari 2016 februari 2016 mars 2016 april 2016 maj 2016 juni 2016 juli 2016 augusti 2016 september 2016 oktober 2016 november 2016 december 2016 januari 2017 februari 2017 april 2017 maj 2017 juni 2017 juli 2017 augusti 2017