Efter Livet efter dig fick jag som så många andra upp ögonen för Jojo Moyes. Det var ändå med viss bävan jag närmade mig Sophies historia då jag tänkte att Moyes signum kanske är feelgood med en feelbad-twist och det där med att gråta på tåget fick jag redan min beskärda del av när jag läste TFIOS...

Det börjar under första världskriget i ett ockuperat Frankrike. En dag kommer ett tyskt förband till den by där den unga Sophie Lefèvre bor och kräver att hon och hennes syster ska förse de tyska soldaterna med middagar på värdshuset de tidigare drivit. Systrarna har inget val, men allteftersom utvecklar Sophie ett speciellt band till den tyska kommendanten. Han är mycket förtjust i det porträtt Sophies man Edouard målat av henne och vill allt som oftast diskutera den och konst i allmänhet med henne. En dag inser Sophie att hon kan använda tavlan för att uppnå det hon helst av allt vill: att träffa sin man som sitter i ett tyskt fångläger, men det är ett riskfyllt och farligt beslut.

Hopp till nutid där Sophies porträtt hänger hemma hos Liv Halston, änka efter en berömd arkitekt som dog alldeles för ung. Av en slump träffar Liv en advokat som specialiserat sig på att spåra krigskonst som kommit på avvägar och plötsligt befinner hon sig i en situation där hon riskerar att förlora både sin nyfunna kärlek och det finaste minnet hon har av sin man.


Det dröjde inte många sidor förrän jag var helt fast i historien om Sophie Lefèvre/Liv Halston; två starka kvinnor, drabbade och förbundna av ödet trots att nästan 100 år passerat mellan dem. Ofta med den här typen av parallellhistorier så faller min favör hos endera parten, men här får Moyes mig att bli lika engagerad i båda kvinnorna, vilket är ganska unikt. Hon kan verkligen konsten att berätta en bra historia med känsla, driv och drama, som varken känns banal eller förutsägbar (vilket kanske epitetet feelgood ibland ger associationer till). Jag tycker också det är intressant boken är förlagd till första världskriget, då den tiden inte är lika skönlitterärt uppmärksammad - i alla fall inte av mig. En bok att förlora sig i big time.

---