Mullvaden betingade 1:or och 2:or i betyg från oss alla fem. Att ettor är det lägsta betyget kanske inte behöver nämnas? Samtliga hade känt sig som idioter när de läste den för att de inte förstod. Samtliga hade reagerat på exakt samma saker som jag:

Det är ju så intressant hur vi alla kan vara så samstämmiga i vår bedömning. Vi är ju inte idioter! Samtidigt får vi höra att en manlig kollega till en av bokklubbsmedlemmarna läst Mullvaden flera gånger, älskar den och inte tycker att den är alls komplicerad (man kanske inte tycker det efter tredje-fjärde gången iofs?)

Det känns inte som jag utifrån den här observationen har något vattentätt statistiskt underlag direkt, men jag ställer återigen frågan: är Mullvaden ett exempel på en könsegregerande bok, som lättare läses och förstås av män?

Början är lovande då vi återser Jim Prideaux på en pojkinternatskola där han bondar med skolans mobboffer. Sen när fokus skiftar till George Smiley börjar det gå lite trögare i läsningen och när le Carré övergår till att börja beskriva spionoperationer är jag helt bortkollrad. Jag och maken går vid denna tidpunkt, ca 60-70 sidor in i boken, och ser filmen. Den är fantastisk! Mycket 70-talig, skönt undertydlig på ett icke-amerikanskt sätt, nervig och spännande. Boken klarnar något efter detta, men jag upplever den fortfarande som komplicerad och det hjälper inte ens att jag till slut skiftar över till svenska. Att komma till sista sidan känns som en kamp då jag helt enkelt inte hänger med i handlingen hela tiden.

Jag tycker på det stora hela att Felicia försvann är bra skriven och står för sig själv. Att låta Anna Wahlgren gå okommenterad skulle dock vara snudd på tjänstefel, särskilt som jag haft någon form av relation till henne i förbindelse med Barnaboken.

Att hon är omstridd är knappast något nytt. På den (ganska vedervärdiga) siten familjeliv.se har AW-fanatisterna ordkrigat mot sjalvurmarna/samsovarna länge - och säkert än mer nu efter Felicia försvann. Själv landar jag landar väl någonstans däremellan. När vi fick vårt första barn, den numera fyraåriga fröken Book Pond, så sökte jag handfasta råd i fråga om rutiner och sömn, men vare sig de böcker jag läste eller BVC, detta normaliseringsinstitut, var mycket att hålla i handen.

Böcker om New York att läsa innan vi reser då? Jag har läst:

New York trilogin av Paul Auster

Brev från New York av Helen Hanff

Vad jag Älskade av Siri Hustvedt

Vad har vi mer? Kanske den där Dash and Lily’s Book of Dares av Rachel Cohn och David Levithan, som dessutom börjar i en bokhandel! Fler tips, please!

Jag kom att tänka på P1 Sommar där känt folk sitter och är öppenhjärtiga i radio och spelar låtar från olika stadier av sitt liv. Det där skulle vara jättesvårt för mig, jag kan i stort inte definiera när jag lyssnade på vilken musik, bortsett från att jag vet att man dansade tryckare till Forever Young på minidisco i typ 5:an (inte jag, jag var huvudet högre än alla killar på den tiden, go figure). Fråga mig däremot vilka böcker jag har läst när och jag kan i de flesta fall tala om exakt - och inte bara för att jag har en bokblogg.

Jag har inte koll på alla som ska med, men En full bokhylla, En och annan bok och Spectatia är några av bloggarna. Med dem har jag dessutom en twitterpakt om att vi ska ha en gin o'clock på riktigt nu när vi äntligen ses!

Jag började fundera på vilka andra böcker jag läst med detta tema, då både Åsa Moberg och Linda Olsson tog upp att det är mycket vanligare att böcker berör kärleksrelationer. Jag kan i och för sig hävda att det inte sällan förekommer en kombination. I t.ex. chick lits är det nästan alltid så att vännerna spelar en stor roll i den (oftast vimsiga) kvinnliga huvudpersonens liv, men jakten på Mr Right är förstås den överskuggande aktiviteten.

Men rena vänskapsböcker var det alltså. Dessa har jag kommit på av de jag läst. Vilka fler känner ni till?

Att förlora Gemma av Katy Gardner. Två brittiska tjejer, Esther och Gemma, åker på en backpackerresa till Indien. Tidigt blir det en spricka mellan dem och den vidgas alltmer när den mystiska Coral dyker upp. Mycket fängslande och spännande bok.

Att ringa Clara av Anna Schulze. Carolin och Clara, båda lite udda figurer, finner varandra på musikskolan och håller sen ihop i vått och torrt. Men en dag har Clara försvunnit, både bokstavligen och mentalt. Schulze skriver om den djupt rotade (kvinnliga) vänskapen och vad den kan överleva. En av 2011 bästa böcker.

Brideshead Revisited (En förlorad värld) av Evelyn Waugh. Klassikern om kapten Charles Ryder som under sin studietid i Oxford träffar Sebastian Flyte, en charmerande rik ung man, vars familj äger godset Brideshead. Under kriget kommer Ryder tillbaka till godset och minns tillbaka på hur allting utvecklade sig sedan.

Den hemliga historien av Donna Tartt. Förstås. Det här är ännu en klassiker, trots att handlingen om ungdomar som träffas när de studerar klassiska språk vid Oxford ytligt sett kanske inte ser säljande ut (om man inte redan är såld på Aka-porr). Tartt vänder och vrider på människors innersta och blottar sidor som är osmickrande och lämnar obehagskänslor.

Harry Potter-serien. Världens mest berömda fiktiva trollkarl (Gandalf kanske undantagen?) och hans bästa vänner Ron och Hermoine behöver väl knappast en presentation? Om inte det här är böcker om vänskap, då vet jag inte vad :)

Högre än alla himlar av Louise Boije av Gennäs. Den första delen i en tänkt trilogi om sex vänner som bor i Stockholm och tillsammans tar sig igenom livets toppar och dalar.

My Antonia av Willa Cather. Delvis en nybyggarroman, som med ett litet romantiskt skimmer återger tiden när Amerikas gräns fortfarande kunde flyttas västerut. Det är också en bok om livslång vänskap mellan Jim Burden, som vid tio års ålder blivit föräldrarlös och den invandrande tjeckiska Antonia.

Sommarsystrar om Caitlin och Vix, som är så olika man kan bli, men som träffas varje sommar och blir sommarsystrar. De växer ifrån varandra, men en dag ringer Caitlin och berättar att hon ska gifta sig. Vix får en chock när hon höra med vem. Sommarsystrar är en finstämd, lite melankolisk skildring av känsliga och osäkra tonårsår, den första kärleken och vänskapsband.

Jag börjar med böckerna för de riktigt små bokälskarna.

Klappa husdjuren av Géraldine Trachant/Xavier Deneux, utgiven av Rabén & Sjögren. Djurtema i böcker för de minsta människorna är nog bland det vanligaste som finns, men jag tycker att Klappa Husdjuren har en lite ny vinkel. Dels så får man på varje uppslag träffa ett nytt husdjur, där detaljer i kroppen är utbytta mot en bit päls eller motsvarande, så att man kan "känna" hur det är att klappa en katt, hund, ödla etc. Sedan finns det roliga små faktarutor, ibland under flikar, som alltid är populära att lyfta på. Mamma Book Pond tycker att detta är en jättefint tecknad och lärorik bok, Baby Book Pond 1,5 år håller den också som favorit och då allrahelst sista sidan som utspelar sig i djuraffären. Hon bläddrar bestämt fram till denna gång på gång, pekar på fiskarna i akvariet och lyfter på fliken till kattburen. Rekommenderas till barn som kommit över värsta tugg- och riva sönder-åldern, då flikarna kan vara lite ömtåliga.

Första inlärningen - Jag lär mig! Illustrationer av Sue Hendra, utgiven av Läsförlaget. Det här är en mer pedagogisk bok som introducerar barnet till färger, former, siffror och motsatser på ett tydligt sätt med hjälp av flikar som man får lyfta på för att få fram svaret på de frågor som ställs. Jag fnissar lite åt den tydliga politiska korrektheten; här finns färgfoton på barn från alla världsdelar.., men boken är bra för den är färggrann och kan användas länge, först som ren pekbok och sedan för att lära sig färger etc. Baby Book Pond kommer jämt släpande på den här och älskar att peka ut de saker vi ber henne om. Det är först nu vi fattat att hon faktiskt förstår fler ord än hon säger... Hos bokhandlarna står det att boken inte är utgiven, vilket är skumt, eftersom vi fick den i julklapp, men den kommer väl in på nytt.

Berätta om Havet av Justine Smith, utgiven av Rabén & Sjögren. Den här boken såg jag själv till att jultomten kom med för jag tyckte den var så otroligt fin. Den är gjord i hårt, bebisvänligt kartonnage och handlar om olika aspekter av havet, som vad man kan hitta på stranden, i vattnet, vilka typer av fartyg och båtar som finns. Dessutom finns en lite pedagogisk tanke även med denna, då man kan leta färger, former och räkna med hjälp av bilderna. Jag älskar den, men baby J har inte tagit den till sitt hjärta på samma sätt som de andra böckerna. Jag tror att det kommer.

Knacka på av Anna-Clara Tidholm, utgiven av Alfabeta. En småbarnsklassiker och vilken klassiker den redan har blivit hemma hos oss! I boken går man genom ett hus och knackar på olika dörrar för att se vad som döljer sig bakom. Ett så enkelt koncept egentligen, men Baby J är helt tokig i att knacka på dörrarna och tycker det är lika hejdlöst roligt varje gång. Till och med fyraåringen tycker det är festligt, så det här är uppenbarligen en bok som går hem i många åldrar. Rekommenderas varmt!

Fyraåringen kammade också hem tre finfina böcker. Eftersom hon läser sen ett tag tillbaka så köpte jag en bok i Lätt-att-läsa-serien om Klass 1b, Hjälp vi kommer för sent av Helena Bross/Christel Rönns, utgiven av Bonnier Carlsen. Vi har en sen tidigare också som heter Ring 112 och jag gillar formatet i dessa böcker. Teckningarna är tydliga och fina och texten är precis lagom lång på varje sida, så att det inte blir en för stor utmaning för en nybörjarläsare. Hjälp, vi kommer för sent handlar om hur Melker lär sig klockan och vi har själva suttit med en klocka och börjat ta de första stegen i den inlärningen.

Konstiga och tokiga djur av Sara-Bang-Melchior, utgiven av Tukan Förlag. Det här är en bilderbok med text på rim där allting är STORT. Den innehåller färgstarka bilder på exotiska djur och båda barnen här gillar att veckla ut flikarna så att man kan se en Myrkotte i nästan naturlig storlek.

Massor av dinosaurier av Sarah Sheppard, utgiven av Bonnier Carlsen. Dinosauriefasen är stark som aldrig förr hos 4-åringen. Vi har Dino-ABC av Sheppard sedan tidigare, som så att säga var vägen in i denna värld, där en dinosaurie presenterades på varje bokstav. I Massor av dinosaurier har Sheppard i stället delat in dinosaurierna i de olika "gäng" de tillhör, t.ex. bladgänget och det otäcka KÖTTgänget. Man får också en stamtavla där man kan se hur dinosaurierna är relaterade till varandra, man får reda på hur gigantiskt stora de var (Sesomosaurus var t.ex. längre än fyra bussar!) och var någonstans på jorden de bodde. Det här är en bra faktabok med Sarah Sheppards omisskännliga fina teckningar och roliga text. Den innehåller ganska mycket text och kan vara lite för svår för nybörjare att läsa själva, 4-åringen vill gärna att vi läser tillsammans, men ligger gärna och bläddrar i den på egen hand. Rekommenderas till alla dinodiggare.

Redan innan jag öppnar Sju jävligt långa dagar (This is where I leave you) så vet jag att den förmodligen kommer att handla om en kille i 30-årsåldern (Judd) som har ett trassligt förhållande (hans fru är otrogen med hans chef), någon nära familjemedlem som är avliden (pappan har precis dött efter långvarig sjukdom) och har en dysfunktionell, troligen judisk, familj (bra relation till sin storebror så länge de inte träffas, lillebror är en äventyrare som aldrig lyckats behålla ett enda jobb, mamman psykologiserar allas beteende och uttrycker det gärna högt). Jag vet allt detta, men jag ser fram emot det och blir näppeligen besviken.

Jonathan Tropper är en av mina favoritförfattare. Jag har tidigare läst How to talk to a widower (Hur man talar till en änkling) och Bush falls (ej utgiven på svenska) och liksom Sju jävligt långa dagar är de uppbyggda enligt samma koncept som ovan, men det gör ingenting.

Det Tropper kan är att ta något i grunden sorgligt (död, otrohet, sjukdomar, besvärliga relationer) och få läsaren berörd av detta samtidigt som man skrattar högt. Jag förstår inte hur han lyckas, men han gör det. Jag vet många som kallar böckerna för lad litt och tycker att de är lite grabbiga, men jag vet inte det jag. Visst det är en manlig huvudperson och det är nog mer explicit sexsnack än i gängse romaner, men jag tycker att Tropper är universellt rolig. Hans uttryck är ofta djupt ironiskt, vilket tilltalar min humor väldigt mycket och jag tycker också att hans förmåga att formulera sig är slående bra.

Böckerna slutar alltid med att vår manlige anti-hjälte kommer till någon slags insikt, fast inte på det där amerikanska moraliserande Bevely Hills-sättet, och så också här. Jag är inte helt förtjust i det lite svävande slutet men i det stora hela så tycker jag att det här är ännu en fullträff av Tropper.

Dessutom, vill jag tillägga, är det här perfekta böcker att ombearbeta till manus. Hade hellre sett att HBO tagit sig an Tropper i stället för att göra serie av Jonathan Franzens Tillrättalägganden, som är lite åt samma håll apropå dysfunktionella familjer. Men, men någon kanske tar sitt förnuft till fånga snart.

Tack till Gilla Böcker för rec-ex. Jag hoppas att de kommer att fortsätta översätta och sprida Tropper-evangeliet i Sverige.