fredag 27 maj 2011
Om det skulle bli lite tyst ett tag..
..så beror det med största sannolikhet på att vi kom iväg på semestern som vi skulle. Vi har dessutom tagit beslutet att inte ta med några datorer! Ja, jag vet, detta oerhörda. Ingen vet hur det kommer gå, men mr book pond tror att jag är den som kommer få den värsta abstinensen. Det återstår väl att se..
Allt är nu packat (i storleksordningen hockeylag..) inklusive Böckerna förstås. Det blev The lighthouse av P.D James, Livets aviga och räta av Kate Jacobs, Death at Wentwater Court av Carola Dunn och Stamtavlor av Dilsa Demirbag-Sten. Jag hoppas/tror det kommer räcka.
På återhörande alla!
onsdag 25 maj 2011
Marilyn remembered
I mina unga (..) år hade jag en ganska intensiv Marilyn Monroe-period då jag var väldigt fascinerad av den mytomspunna skådisen och läste och såg vad jag kom över. Nu är jag inte direkt ensam om att ha varit där; det finns fortfarande gott om aktiva hemsidor där ikoniseringen fortlever. Mytbildningen kommer nog ofta av att en superstjärna går bort före sin tid, och speciellt om de dör under mystiska eller våldsamma omständigheter.
Bokproduktion om ms Monroe är också alltjämt stadig och häromdagen när jag var inne på en bokhandel sprang jag på Marilyn Monroe - the personal archives av Cindy de la Hoz. Det är ytterligare en biografi (i coffee table-format) som berättar historien om Norma Jean Baker som blev till Hollywoods mest framgångsrika svan. Den är rikligt strösslad med bilder från barndom, karriär och privatliv, men tillför egentligen ingenting nytt.
Det som är "grejen" här är att det finns flikar i boken där man finner instoppade kopior i naturlig storlek av t.ex. checkar, brev, manus som Marilyn har haft i sin ägo. Tanken är förstås att läsaren ska känna att man kommer närmre stjärnan på det här sättet, men funkar det? Nja, jo, lite faktiskt. Kopiorna är snyggt gjorda och det är lite spännande att gå igenom alla papper. I övrigt är boken som sagt inte nydanande, men känns kvalitativ i text och bild.
Nästa stora "Marilyn-bok" som kommer att finna sin väg hem till mig är en kollektion av hennes egna anteckningar, dikter etc som getts ut under namnet Fragments. Den kommer i svensk översättning i september tror jag.
Vill man läsa ännu mer i just den här "genren" så är tipsen från min egen bokhylla följande:
- Blonde av Joyce Carol Oates. En skönlitterär tolkning mer än en biografi, men en fabulös sådan.
- Marilyn:Norma Jean av Gloria Steinem. En underbart fin fotobok med text av den legendariska journalisten/feministen.
- Gudinnan av Anthony Summers. En mastig biografi med visst fokus på omständigheterna kring hennes död. Konspirationsteorier? Jomenvisst!
tisdag 24 maj 2011
Råsmart steg 2: fint fett, nya recept och sockerstopp
Råsmart: att ta tillskott av linfrö- och fiskolja varje dag gör att man garanterat får i sig de viktiga fettsyrorna omega-3 och omega-6. Dessutom ska transfettet helst tas bort helt, vilket finns i bl.a. industribakade kakor, färdigmat.
Vår familj: Fett har omvärderats på senare år och ses numera som hälsobringande (såvida man inte är med i Viktväktarna). Även vi har ändrat inställning, framförallt jag, som var en riktig fettjägare i yngre dagar. Nu äter vi så mycket avocado, rapsolja, linfrön och fet fisk att jag inte finner det motiverat att ta extra tillskott. Jag tror vi får i oss det vi behöver ändå.
Livsmedel, kakor/godis med härdat fett/transfetter har jag uteslutit ur kosten i säkert tio år sen det stod klart för mig hur hälsovådligt det är.
Tillämpbarhet: 4
Råsmart: Socker tillför bara kortsiktig energi och inga näringsämnen, det sätter blodsockret i gungning, skapar koncentrations- och viktproblem. Nu har sockret gjort sitt.
Vår familj: Jaha, nu blir det mer tricky. Men när vi bokade vår Greklandsresa, så insåg jag att "shit, beach 2011 kommer tidigt i år", så vi tog ett gemensamt beslut om att minska på onyttigheterna. Mr book pond drog bara igång en lchf-diet (low carb high fat) som funkar bra för honom. Värre är det för mig som är lite av en kolhydratknarkare, men jag slutade rakt av och det har gått bra. Vid några väl valda tillfällen har jag ätit kakor utan att få dåligt samvete. Från att tidigare ha satt i mig minst en semla om dagen eller motsvarande, så är det väl ganska bra.
Betyder det här att vi kommer sluta äta socker (eller bara äta sött som är "råsmart", typ dadlar)? Nej, inte alls. Lilla fröken S får sitt lördagsgodis och någon bulle ibland, jag kommer inte alls att ge upp mina kanelbullar, mörk choklad eller avstå desserter när jag är bortbjuden.
Jag har dock (haft) stora problem med begrepp som "lagom" eller "lite" när det handlar om sötsaker. Jag sätter oftast i mig långt mer än andra runt mig, men jag tror faktiskt att nu kommer jag nog inte att äta godis/kakor så reflexmässigt eller i de mängderna jag gjorde tidigare. På det sättet har jag fått mig en ögonöppnare.
Jag tror att ett tillfälligt sockerstopp kan vara bra på det sättet, att man får tid att reflektera över sitt beteende och kanske bryta en och annan dålig vana.
Tillämpbarhet: 3
------
Råsmart: prova minst två nya recept ur boken
Vår familj: Det här tycker jag är kul. Precis som man t.ex. har upptäckt asiatisk eller libanesisk mat upptäcker jag nu "råsmart" mat (dvs bra råvaror utan vetemjöl, socker, mjölkprodukter). Jag tycker att allt som jag lagat, bl.a. müsli, kokoskyckling, surkålssallad, mängder med smoothies, har varit fantastiskt gott. Fast det har varit varierande hejarop hos resten av familjen ska erkännas. Kokosbollarna gjorda på dadlar var dock precis lika goda som vanliga, så de gjorde verkligen succé.
Tillämpbarhet: 4
Unless
Reta Summers är en kanadensisk författare som är lyckligt gift och har tre tonårsdöttrar. Allt vore bra, om det inte vore för att äldsta dottern Norah en dag hoppar av universitetet, slår sig ner i ett gathörn med skylten 'Goodness', vägrar att prata med någon och börjar sova på härbärgen.
Reta kommer till slutsatsen att 'Goodness' syftar till ett citat om att kvinnor kan uppnå 'goodness but not greatness'. Hon börjar lägga märke till hur även framstående kvinnor utesluts, att det bara är mäns framsteg som räknas. Förtvivlat försöker hon hitta exempel som visar på motsatsen, för att på så sätt rädda Norah - och sina två andra döttrar.
Unless (Om inte) är en luftigt skriven, elegant roman med lite underfundig humor, men ändå märkligt svårforcerad. Engelskans svårighetsgrad ligger kanske något över medel (jag var tvungen att slå upp ord som trilobite = fossilerade leddjur..), men det är inte bara det. Jag får inget grepp om boken. Hanteringen av familjekrisen, som spontant känns som det centrala, står till stor del tillbaka för inblickar i Retas vardagsliv. Det är hennes författarskap, besök till biblioteket, kaffe med väninnorna osv. Jag måste säga att jag inte alla gånger förstår syftet med de här avstickarna.
Reta kommer till slutsatsen att 'Goodness' syftar till ett citat om att kvinnor kan uppnå 'goodness but not greatness'. Hon börjar lägga märke till hur även framstående kvinnor utesluts, att det bara är mäns framsteg som räknas. Förtvivlat försöker hon hitta exempel som visar på motsatsen, för att på så sätt rädda Norah - och sina två andra döttrar.
Unless (Om inte) är en luftigt skriven, elegant roman med lite underfundig humor, men ändå märkligt svårforcerad. Engelskans svårighetsgrad ligger kanske något över medel (jag var tvungen att slå upp ord som trilobite = fossilerade leddjur..), men det är inte bara det. Jag får inget grepp om boken. Hanteringen av familjekrisen, som spontant känns som det centrala, står till stor del tillbaka för inblickar i Retas vardagsliv. Det är hennes författarskap, besök till biblioteket, kaffe med väninnorna osv. Jag måste säga att jag inte alla gånger förstår syftet med de här avstickarna.
Det finns oavsett detta en röd tråd som blir ganska uppenbar efter ett tag: kvinnors marginalisering i världen. Att få det erkännande man förtjänar, det är ett ständigt aktuellt ämne, värt att ventilera. Men jag vet inte om paketeringen i Unless gör det på det mest optimala sättet. Jag tycker som sagt det flaxar lite åt alla håll och jag tycker att slutet blir lite hastigt ihopplockat och inte ger mig tillfredsställande svar. Visst, jag gillar inte när böcker blir övertydliga och skriver på näsan heller, men det här var nog lite för subtilt för min smak.
Jag har tidigare läst Larry's party (Larrys gäster) av Carol Shields, vilken jag gillade och jag tror inte Unless kommer stå i vägen för att jag någon gång också ska ta mig an The stone diaries (Stendagböckerna).
måndag 23 maj 2011
Städa bort stressen?
Ni vet förra året när askmoln kom in i var mans vokabulär och Eyjafjallajökul fick 55 olika uttalsvarianter i internationell media, då, just vid den tidpunkten hade vi bokat en resa till Berlin. Det flyget blev ju inställt, men snabba och rådiga beslut gjorde att vi i stället kunde bila ner och allt blev bra.
Den här gången ska (eller skulle, det är svårt att veta vilket tempus man ska använda här) vi till Grekland och där är det inte tal om att åka bil med två småttingar som alternativt färdsätt. Nu sitter jag här och studerar askmolnsgrafik och irriterar mig lite på att prognoserna bara uppdateras var sjätte timme..
Som vanligt när jag är stressad eller orolig över något jag inte kan påverka så tar jag till det enda hjälpmedel jag vet: jag städar. Jag plockar och sorterar och dammsuger och skrubbar och då känns det av någon anledning lite bättre. Med två barn hemma hela dagen så saknar jag "praktiskt" nog aldrig sysselsättning, eftersom ingenting får vara på sin plats mer än två minuter i sträck. Men just nu är här så jävla rent!
Vad gör ni själva för att hantera stress?
söndag 22 maj 2011
Bloggare på fik
Idag hade vi hemmahörande i Lund/Malmö bokbloggsträff, den här gången på ett fik i Malmö. En full bokhylla var sammankallande och kunde turligt nog närvara själv, trots att hon beordrats vila. Så vilda brukar ju nu inte de här träffarna vara i och för sig, men väldigt trevliga! Vi som fikade och pladdrade var annars Hyllvärmarna, Bokomaten, Calliope, Boktimmen samt en ny bekantskap i Madeleine från Bokklok.
Vi var ju tvungna att avhandla Calliopes close encounter med Paul Auster förstås, men fick nu höra att hon har en ny idol i form av Karl Ove Knausgård! Kanske det kan föranleda tätare besök till Malmötrakten framöver, då han enligt uppgift bor här..
Vi pratade också om potentiella husköp, om det nya askmolnet som hotar ödelägga semestern för både mig och Bokklok-Madeleine, om vilket bokformat som egentligen är det bästa, hur man kan använda böcker för att täcka hål i väggen, tandläkarbesök vi minns, bokbytardagen, småbarnsliv och mer därtill. Ja, ni hör ju, en salig blandning och timmarna flög fort. Vi hoppas det inte dröjer för länge tills nästa gång!
fredag 20 maj 2011
Vem är någon?
Ett annat nyförvärv är Om Sommaren av Sam McBratney och Anita Jeram (ingår i serien Gissa hur mycket jag tycker om dig), en liten bok om pappaharen och barnharen som gör upptäckter i världen. Det är en fin berättelse med ljuvliga teckningar, som är pedagogisk kring färger och sommaren. Dessutom är språket enkelt och anpassat efter de små som precis lärt sig läsa.
En dag kom också moster med ett paket som väckte barndomsminnen hos både henne och mig, nämligen Historien om någon av Åke Löfgren. Unga fröken S har också blivit helt galet fascinerad; det är något lite mystisk med det där garnnystandet som löper genom huset och ögonen som tittar tillbaka i nyckelhålet.
Det är ju inte som att det finns något överraskningsmoment kvar och vid det här laget kan hon nästan citera den ordagrant, men ändå vill hon att vi läser den flera gånger om dagen. Nu när man tittar på den med vuxna ögon så är det också roligt att studera hur ett typiskt 50-talshem kunde se ut.
torsdag 19 maj 2011
Fin dino
Här har det den senaste veckan kommit tre nya tillskott till barnbokhyllan i det book pondska hemmet. Först ut är Dino-ABC av Sarah Sheppard, som har gjort succé både hos Enligt O och Vixxtoria, men när jag köpte hem den var mottagandet tveksamt:
- Det här är ingen godnattsaga, det är en bok man läser på dagen, löd domen. Men redan kvällen efter var det visst glömt och numera får vi deala om till vilken bokstav vi ska läsa.
Det här handlar om dinosaurier, ifrån Allosaurusen till Ödla. På köpet får man också veta något om fossiler och Jura-perioden och varför dinosaurerna får så krångliga namn; de är hopplöst tungvrickande ibland. Men det krävdes inte många genomläsningar innan treåringen hade full koll på Brachiosaurus, Kosmoceratops och de andra raringarna.
Det här är en spännande och lärorik faktabok, även för oss stora barn. Den har färgstarka, fina bilder, men för de minsta krävs det att en vuxen läser och förklarar först. De roliga pratbubblorna kan dock dottern läsa själv. En annan grej som tydligen är rolig är att Giganotosaurusen hade tänder stora som bananer. Det skrattar hon hejdlöst åt varje gång... Jag tror att Dino-ABC är en bok som vi kan läsa och återkomma till i flera år.
onsdag 18 maj 2011
Att ringa eller inte ringa
Carolin och Clara, båda lite udda figurer, finner varandra på musikskolan och håller sen ihop i vått och torrt. Men en dag har Clara försvunnit, både bokstavligen och mentalt. Hon har utvecklat stora alkoholproblem och kan aldrig hålla vad hon lovar. När boken börjar ligger Carolin i skilsmässa och har dragit sig undan för att fundera. Hon är besviken på Clara, som hon försökt hjälpa så många gånger utan resultat, men hon sitter och tänker tillbaka och känner att hon ändå saknar sin vän, att hon ändå vill ringa Clara.Schulze skriver om den djupt rotade (kvinnliga) vänskapen och vad den kan överleva. Hon lägger mindre vikt vid beroende- och medberoendeproblematiken, men man förstår ändå vilka konsekvenser ett missbruk kan medföra.
Jag brukar, kanske lite fördomsfullt, inte vara så hoppsan-hejsan över svenska romaner, men Att ringa Clara betraktar jag som ett undantag.
Till att börja med är den väldigt annorlunda för att den är så vag i konturerna. Man får t.ex. inte veta i vilken tid eller på vilken plats boken utspelar sig, fokus ligger i stället på känslospelet, det yttre och det inre. Jag tycker det är väldigt intressant att våga experimentera på det sättet, det bidrar bland annat till att boken blir lite gåtfull.
Men det är i synnerhet språket, underbart och snillrikt, som får mig på fall. Jag måste ge några talande exempel:
Men det är i synnerhet språket, underbart och snillrikt, som får mig på fall. Jag måste ge några talande exempel:
"Hon har säkert bara åkt och hälsat på någon. Jag säger det som att det skulle vara lugnande. Som att det automatiskt skulle vara bra att hälsa på någon. Trots att vissa människor inte alls är bra att hälsa på."
"En del människor uttrycker sig så på sina telefonsvarare: du har kommit hem. Fast man inte alls kommit hem till dem. Bara ringt."
"De här absout sista åren av min barndom borde jag ha passat på att vara någons barn."
Någonstans i mitten tycker jag att handlingen går lite i stå och att det blir lite för mycket omtugg innan det lättar igen, men för att vara en bok där det egentligen händer extremt lite så är den förvånansvärt medryckande. Och bra. Framförallt bra.
Tack till Wahlström & Widstrand för manus.
tisdag 17 maj 2011
Råsmart steg 1: Frukost och i säng före 22:00
Ok, här kommer första steget. Jag kommer skriva några rader om vad den "råsmarta boken" säger och sedan kommentera och betygssätta hur tillämpbart det här är i vår familj, där 1 är sämst med stora inskränkningar/motstånd=dålig tillämpbarhet, medan 5 är litet motstånd/svårighet= bra tillämpbarhet.
Vår familj: Ja, det här känns inte så kontroversiellt. Tre av familjens medlemmar äter frukost utan att blinka, pappa book pond har dock svårt med tidiga morgnar och mat; han föredrar att äta när han vaknat till lite. Yoghurt är basvara på morgnarna, men det ska erkännas att dottern gärna blandar ut med lite sockeryoghurt och cornflakes. Jag tänkte försöka styra över det mot egenblandad müsli och bär framöver.
Tillämpbarhet: 4
Råsmart: Hoffer skriver om vikten av sömn, hur man bör se till att lära sina barn att sova hela natten för att både de och du ska få tillgodogöra er de viktiga sömntimmarna. Av någon anledning ska man tydligen som vuxen också gå och lägga sig klockan 22:00, och datorn måste man klippa 21:30!! Fast det verkar tillåtet att läsa i sängen, så det var ju för väl...
Vår familj: Ok, det är klart att det är viktigt - jätteviktigt - med god och sammanhängande sömn. Hos oss sover barnen hela nätterna och vaknar efter 07 någon gång, så inga problem där. Men när de väl ligger och dunar runt 20.00, så har jag alltså ganska lite tid till att göra viktiga mamma-saker som att blogga, läsa bloggar, facebook, kolla tv och ja, ni vet..
Det känns snålt och jag brukar vara uppe längre, men klarar mig bra på de timmar sömn jag sen får. Och vad gäller min man så kommer han aldrig i säng före midnatt, han är en obotlig kvällsmänniska och det skulle vara helt galet för honom att gå och lägga sig redan 22:00.
Ett ganska konstigt råd detta kan jag tycka. Människor har väldigt olika dygnsrytmer, sömnbehov och tider och det hade varit bättre att skriva "Se till att få mellan 6-9 timmars sömn per natt". Men jag ska tänka på att inte sitta i soffan och slösurfa så mycket - inte minst för att jag missar värdefull lästid!
Tillämpbarhet: 2
Råsmart?
Ulrika Hoffer är kostrådgivare som har skrivit en hälso-/kokbok som hon kallar för Råsmart familj, en tänkt livsstilsbok för familjer. Hon förespråkar så kallad stenåldersdiet där man bl.a. äter mycket nötter, frukt, grönsaker, fisk, fågel, råris etc. Stort no-no är socker, vitt mjöl, socker, rött kött och komjölk.. Vidare betonar hon vikten av god sömn, att få in motion som en naturlig del i vardagen - och att se till att inte leva alltför asketiskt!Efter kosthållnings- och motionsråd innehåller senare delen av boken ett tio-stegs-program (ett steg per vecka) som ska syfta till att leda familjer in på en råsmartare livsstil, samt en ganska diger receptdel.
När jag köpte Råsmart, var det primärt för att jag ville få inspiration till hur man bättre integrerar grönsaker i maten. Jag hade - och har - ingen avsikt att vi skulle lägga om hela vår kosthållning, då vi inte mår dåligt av vår nuvarande livsstil. Vi äter ganska varierat och lagar oftast mat från grunden, vi är sällan sjuka (jag tror att vi har tagit ut max 5 vab-dagar för 3-åringen). Däremot är det ju inget som säger att man inte kan upptäcka och uppskatta nya sätt att vara och laga mat.
Så vad tyckte jag då? Jo, jag ska berätta det, men jag bestämde mig för att recensera den här boken på ett experimentellt sätt, genom att gå igenom de tio stegen här på bloggen. Snart startar jag...
söndag 15 maj 2011
Namngivningspresent
Igår var det namngivningskalas hos syster och unga fröknarna härhemma har tjatat som fan att de ville ge en present som bara var från dem.. Jag måste ju erkänna att deras val föll mig i smaken, och vi hoppas att kalasbarnet får stor glädje av dessa när han blir större.
När jag nu fick tillfälle att syna Bonniers nytryckta äventyrsklassiker lite närmre i sömmarna så tycker jag att boxen och omslagen är väldigt fina, men varför har man inte satsat på illustrationer inne i böckerna också? Det saknade jag enormt mycket, och det hade nog hjälpt till att introducera böckerna vid yngre åldrar också.
Kanske att jag också hade bytt ut De tre musketörerna del två mot något annat, Skriet från vildmarken kanske? Men visst är det fina volymer att ha hemma. Nästan så att jag vill köpa en till mig själv.
lördag 14 maj 2011
En riktig smällkaramell till bok
Kvinnliga kungligheter har på senare år blivit riktiga fashionistas, även om det fanns en och annan stilikon förr i världen också. Ebba von Sydow har säkert gått igenom tusentals med foton och valt ut några favoriter, som hon tycker är särskilt framträdande, nämligen de tre nordiska sessorna Mary, Mette-Marit, Victoria samt holländska Máxima, prinsessan Diana och Grace Kelly. Var och en har förärats ett kapitel i nyutkomna boken Kungligt snygg.Varje kapitel inleds med en intressant text om de kungligas bakgrund. Sedan beskrivs klädstilen, hur den har vuxit fram, vad som är utmärkande. Det finns förstås rikligt med exemplifierande bilder. (Fast irriterande är att en del bildtexter saknar foto!)
Som en bonus har Ebba von Sydow skrivit ett helt kapitel om de fantastiska brudklänningarna, budgettips om hur man själv kan fixa kunglig stil och sen avslutas det hela med några rader om presidentfruar, drottningar och de yngsta medlemmarna av hoven.
Redan när jag hörde talas om den här boken första gången kände jag ett starkt habegär. Det är någonting som lockar med de där glamourösa, ouppnåeliga prinsessorna/ kändisarna och deras klänningar.
Visst kan man argumentera att mode är ytligt, men å andra sidan blir det tydligt i den här boken vilken symbolik och makt kläder kan ha, hur de kan användas för att representera, marknadsföra, markera (och provocera?).
Det märks att det här har varit ett drömprojekt för Ebba von Sydow. Det är en entusiasmerande, glädjefylld och inte minst mycket vacker bok, en riktig smällkaramell! Det är roligt att ha den här hemma och bläddra i då och då. Enda problemet är ju att man vill ha ännu mer! Kan vi tänka oss en del två kanske?
Det märks att det här har varit ett drömprojekt för Ebba von Sydow. Det är en entusiasmerande, glädjefylld och inte minst mycket vacker bok, en riktig smällkaramell! Det är roligt att ha den här hemma och bläddra i då och då. Enda problemet är ju att man vill ha ännu mer! Kan vi tänka oss en del två kanske?
PS. Plus också för det tjusiga omslaget och de övriga fina fotona av Ebba. DS
fredag 13 maj 2011
När man inte bloggar..
Blogger har ju varit nere något dygn och readern lär ju snart explodera av inlägg nu när siten kommit upp igen.Under denna bloggfria period har jag bland annat läst ut I de lugnaste vatten av Viveca Sten, hennes första "Sandhamnsdeckare".
"I de lugnaste vatten" börjar med att ett lik flyter upp på en av stränderna i Sandhamn, men polisen är osäkra på om ett brott har begåtts. När den avlidnes kusin hittas död på Sandhamns vandrarhem råder ingen tvekan om att man har fått ett mord på halsen. Kriminalkommissarie Thomas Andreasson sätts på fallet, lokalkännedom som han har. Till god hjälp har han också sin barndomsvän och juristen Nora Linde vars familj har sommarhus på ön. De jobbar mot klockan för att undvika ytterligare ett mord och en total turistflykt.
Viveca Sten skriver i samma genre som ett flertal av våra andra så kallade deckardrottningar. Det är skärgård, det är mord, det är sympatiska poliser och deras relationer. Men jag måste säga att hon gör det bra, jag blir uppslukad av själva deckargåtan och berörd av Noras äktenskapsproblem och kommissariens privata sorg. Att t.ex. Mari Jungstedt finns förminskar egentligen inte värdet på Viveca Stens böcker, i alla fall inte denna debut. Jag gillade så mycket att jag redan köpt uppföljaren.
onsdag 11 maj 2011
Samtidigt i Malmö..
Jag vet att de flesta av er spänt följde en viss Mr Auster igår, men själv stannade jag i Malmö och gick på ett annat författarevent som tidningen Yourlife hade anordnat på tjusiga Palladium. På plats var deckarförfattarna Viveca Sten och Håkan Östlundh, stå-upp-komikern Mårten Andersson samt Carolina Gynning, som alla i dagarna har kommit ut med nya böcker.
Håkan Östlundh var en ny bekantskap, och inte bara för mig verkar det som. Den stackarn får finna sig i att ständigt bli ihopblandad med Mari Jungstedt, som också skriver deckare i Gotlandsmiljö. Han verkar vara mer åt skräckhållet och debuten Släke fick följa med mig hem.
Vi var flera hundra förväntansfulla kvinnor - och tre män - som trängdes i foajén, parfymdoften låg tung och sorlet var öronbedövande. Men stämningen var god och vinet var gratis. (De högkvalitativa bilderna är för övrigt tagna av undertecknad..)
Det jag inte visste var att Viveca Sten vid sidan om sitt författande har ett heltidsjobb (?) som chefsjurist för Posten, tre barn och ett lyckligt äktenskap, vilket gör mig full av beundran. Behöver hon aldrig tvätta, träna, uppdatera facebook, handla gå-bort-presenter, sova? Jag har i alla fall precis börjat läsa hennes första "Sandhamnsdeckare" I de lugnaste vatten, som är så pass bra att jag slog till på uppföljaren under kvällen.
Lite samma fenomen är det med Gynning som verkar ha fler timmar på dygnet än andra. Nu skriver hon egna böcker också som utmynnat i Laura - flickan från havet. Många artiklar på senaste tiden har handlat om hur hon har jobbat för att få bort den fastetsade bimbostämpeln. Hon har tveklöst näsa för affärer, men när man hör henne live så är det ganska uppenbart att hennes spontanitet kan feltolkas. Ibland känns det som det saknas ett filter mellan det hon tänker och det hon säger...
Håkan Östlundh var en ny bekantskap, och inte bara för mig verkar det som. Den stackarn får finna sig i att ständigt bli ihopblandad med Mari Jungstedt, som också skriver deckare i Gotlandsmiljö. Han verkar vara mer åt skräckhållet och debuten Släke fick följa med mig hem.Mårten Andersson till sist, stå-upparen som grundade Raw comedy club, har lagt ner månader på att samla ihop de bästa tweetsen i boken, Sveriges roligaste på 140 tecken. När vi såg några exempel kunde vi bara hålla med. Eller vad sägs om:
Bakis med en tvååring. Lite som att försöka lägga en pärlplatta i en biltvätt. (Henrik Schyffert)
Hör en sosse valtala: "Låt de sjuka vara sjuka." Ska de inte få vara friska? (Kjell Eriksson)
tisdag 10 maj 2011
Den bästa tiden på året
Förmiddagspromenad i ett vindstilla (!!!!) Malmö. Detta måste lätt vara bästa perioden på året. Så ljuvligt!
Slottsparken
Kanalen, alldeles vid Malmöhus
Slottsträdgården i all sin prakt. PS. Dessutom kändisspotting i form av TV-kocken Tareq Taylor. Jag kunde inte med att ta en bild dock, men kan berätta att han hade en orange tröja på sig..DS.
måndag 9 maj 2011
Den där fyren
Jag köpte ju The lighthouse härförleden och ett snabbt svep över bokhyllan visar att det inte är enda boken där en fyr spelar en viss roll i handlingen. Vad är det med fyrar som fascinerar? Är det att dessa avlånga byggnader tjänade som bostäder en gång i tiden? Eller att de lyser upp vägen för fartyg i natten? Eller är det själva arkitektoniska formen?
The lighthouse (Fyren) av P.D James
Här är i alla fall de böcker jag först kom att tänka på. Kan ni fler?
The lighthouse (Fyren) av P.D James
To the lighthouse (Mot fyren) av Virginia Woolf
Nattfåk av Johan Theorin
Lighthouse keeping (Fyrväktaren) av Jeanette Winterson
Fyrvaktaren av Camilla Läckberg (inga likheter i övrigt med Winterson..)
Five go to Demon's rock (Vi fem och sjörövarskatten) av Enid Blyton
Och sen finns förstås kultserien Kullamannen! (Nu kommer alla 70-talister fatta precis, ni andra ungdomar får väl klicka på länken eller nåt.. ;)
lördag 7 maj 2011
Lukta bibliotek?
Jag vet att jag har hört det tidigare någonstans, men nu påminns jag i dagens Sydsvenskan om att Karl Lagerfeld ryktas tillverka en parfym som ska dofta: bok. Och då menar jag inte trädet. Tydligen ska den heta paper passion och förpackningen ska designas som en inbunden bok. Redan där känns det som en given present till alla oss små boknördar, eller? Skulle ni vilja gå omkring och lukta bibliotek?
Under Paris takåsar
Renée är en portvaktsfru i en ståtlig fastighet i Paris. Hon upprätthåller en butter och fåraktig fasad, men i själva verket är hon både intelligent och en stor konst- och litteraturälskare. I huset bor också den överbegåvade 12-åriga Paloma som tappat tron på mänskligheten, och framförallt sin familj, så till den grad att hon vill ta livet av sig. När japanen Kakuro flyttar in i fastigheten så förändras allt.I igelkottens elegans får man omväxlande följa Renée och Paloma, där det allmänna föraktet mot enfaldiga människor och filosofiska funderingar förenar dem. Jag blev ibland lite bortkollrad av deras resonemang, och då kunde jag nästan känna mig intellektuellt grund..
Därmed inte sagt att allt är "svårt", det finns också mycket som är slagfärdigt och roligt. Blinkningar som att Renées katt Leo är döpt efter Tolstoj, och här är en av många smarta repliker som gjorde att jag drog på mungiporna:
- Jag tror bara att det är psykoanalysen som kan konkurrera ut kristendomen när det gäller kärleken till utdraget lidande.
Som synes ovan har Igelkottens elegans ett vackert och speciellt språk, och det är inte en bok man ska skumläsa och kanske rent av läsa flera gånger för att den helt ska komma till sin rätt.
-------------------
BOKKLUBBEN hade spridda uppfattningar och betyget landade mellan 2-5.
A tyckte att Palomas uttryckssätt var så osannolikt vuxet att hon inte kunde finna någon trovärdighet i karaktärerna och hon avskydde slutet. M var inne på samma tema när hon menade att författarens röst hördes för tydligt genom t.ex. Paloma. T däremot var överförtjust i de filosofiska utläggningarna som hon verkligen gillade.
E hade förväntat sig mer av en "parisisk" roman, och blev lite besviken.
Vi var alla överens om att boken hade vunnit på att låta Renée och Paloma träffas tidigare och gadda ihop sig lite..
onsdag 4 maj 2011
Den bästa bokdagen
Igår hade jag den ultimata bokdagen.
Jag var ju lite hög redan där, men dagen var inte över då bokklubb var inplanerad till kvällen. Som vanligt blev det mängder av god mat och goda samtal, ovanligt mycket boktyckande också denna gång då Igelkottens elegans avhandlades och genererade spridda betyg. Lite mer om det senare.
Ja, ni ser ju själva, en bra dag helt enkelt.
Det började iofs med att jag hade lite lätt ångest pga känslan av att ha rensat lite för hårt i bokhyllorna, men sen såg jag era förtröstansfulla kommentarer och då gick det - nästan - över. Eftersom jag hade en massa ärenden på stan så tänkte jag ändå att jag kunde slinka inom Myrorna och ett antikvariat som finns runt hörnan.
Jag köpte inte en enda bok som jag tidigare ägt. Däremot fyndade jag för billig penning:
De tre första delarna ur skuggsviten av Maria Gripe (med det "rätta" omslaget till Agnes Cecilia), som fått en sån oerhörd revival på sista tiden.
Skuggan av Rebecca av Susan Hill. Letat efter jättelänge. Det är en slags fristående fortsättning på Daphne du Mauriers klassiker Rebecca.
Mordet på Orientexpressen av Agatha Christie. Den har jag säkert läst och sett och jag minns förstås ingenting, som ni vet :)
The lighthouse av P.D James. Den finns faktiskt som gästrecension här på bloggen och jag vet att det sannolikt är en trea. Men jag ä-l-s-k-a-r omslaget. Jag måste ha den här boken, bara på grund av det.
Sen som grädde på moset kom ett litet Adlibris-paket med sjukt snygga Kungligt snygg och kokboken Råsmart familj, som enligt uppgift ska ha många bra tips på hur man kan smyga in mer grönsaker i maten och få barn - och man - att gilla det. We'll see. We'll see.
Nu undrar jag bara hur det ska gå till när jag ska hitta tid och läsa allt det här också.. Men jag har det från säkra källor, Fru E faktiskt, att bland det som influerar barn mest att bli läsande individer är att se sina föräldrar läsa. Så jag behöver inte ha dåligt samvete när jag hänger över en bok till frukosten och så..
Jag var ju lite hög redan där, men dagen var inte över då bokklubb var inplanerad till kvällen. Som vanligt blev det mängder av god mat och goda samtal, ovanligt mycket boktyckande också denna gång då Igelkottens elegans avhandlades och genererade spridda betyg. Lite mer om det senare. Ja, ni ser ju själva, en bra dag helt enkelt.
måndag 2 maj 2011
Rensa mera eller omvärdera?
Jag har alltid varit en sån som sorterar. Sorterar och rensar. Genom åren har jag burit iväg kasse efter kasse till Myrorna med sådant som inte längre passar eller som jag tröttnat på eller fått dubbelt av. Och det gäller även - ok, nu vet jag att det kanske kommer göra lite ont hos en del - böcker. Och hittills har jag inte reflekterat så mycket över detta, med något undantag har jag inte direkt saknat det jag har givit bort.
Men. För någon vecka sedan började bl.a. Bokhore-Johanna och Lilla bokhyllan diskutera det här med att bygga upp ett framtida bibliotek för sina barn, och nu är det nästan så att jag börjar svikta lite i min tro att göra luft i hyllorna. Tänk om jag har städat bort guldkorn som skulle ha uppskattats av mina döttrar? Eller ännu värre, som skulle ha förändrat deras liv! Ska jag någonsin våga rensa igen? Och borde jag gå till Myrorna och göra lite återköp kanske? Hilfe!
söndag 1 maj 2011
I capture the castle
Pongo och de 101 dalmatinerna med ärkeskurken Cruella de Vil i sina svartvita pälsar känns kanske bekant? Åtminstone Disney-versionen är ju berömd, men visste ni att förlagan skrevs av den brittiska författaren Dodie Smith och hette De hundra och en hundarna? Enligt Wikipedia fick hon idéen när en vän till henne kommenterade att Dodies egna dalmatiner hade vackra pälsar som skulle göra sig utmärkta som klädesplagg. Men det är en av hennes andra romaner, I capture the castle, som jag nu fått låna av en kompis. Boken handlar om den excentriska familjen Mortmain som kämpar för att bo kvar i ett förfallet engelskt slott på 1930-talet. I Storbritannien hamnade den på topp 100 när BBC 2003 anordnade en omröstning om tittarnas favoritromaner. Jag ser verkligen fram emot den!
Arkiv
juli 2008 augusti 2008 september 2008 oktober 2008 november 2008 december 2008 januari 2009 februari 2009 mars 2009 april 2009 maj 2009 juni 2009 juli 2009 augusti 2009 september 2009 oktober 2009 november 2009 december 2009 januari 2010 februari 2010 mars 2010 april 2010 maj 2010 juni 2010 juli 2010 augusti 2010 september 2010 oktober 2010 november 2010 december 2010 januari 2011 februari 2011 mars 2011 april 2011 maj 2011 juni 2011 juli 2011 augusti 2011 september 2011 oktober 2011 november 2011 december 2011 januari 2012 februari 2012 mars 2012 april 2012 maj 2012 juni 2012 juli 2012 augusti 2012 september 2012 oktober 2012 november 2012 december 2012 januari 2013 februari 2013 mars 2013 april 2013 maj 2013 juni 2013 juli 2013 augusti 2013 september 2013 oktober 2013 november 2013 december 2013 januari 2014 februari 2014 mars 2014 april 2014 maj 2014 juni 2014 juli 2014 augusti 2014 september 2014 oktober 2014 november 2014 december 2014 januari 2015 februari 2015 mars 2015 april 2015 maj 2015 juni 2015 juli 2015 augusti 2015 september 2015 oktober 2015 november 2015 december 2015 januari 2016 februari 2016 mars 2016 april 2016 maj 2016 juni 2016 juli 2016 augusti 2016 september 2016 oktober 2016 november 2016 december 2016 januari 2017 februari 2017 april 2017 maj 2017 juni 2017 juli 2017 augusti 2017 september 2017 oktober 2017 november 2017 december 2017 januari 2018 februari 2018 mars 2018 april 2018 maj 2018 juni 2018